den 30 oktober 2019
Mer trafikavgaser vid bostaden ökar risken för stroke
Höga halter av trafikavgaser vid bostaden ökar risken för stroke. Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet visat att det tidigare kända sambandet gäller även i miljöer där luftföroreningarna anses vara låga generellt. En svensk studie publicerad i tidskriften Environmental Health Perspectives talar för att det framförallt är sotpartiklar från trafikavgaser som ökar risken för stroke, och inte luftföroreningar från andra källor.
Sotpartiklar bildas vid ofullständig förbränning av olika bränslen. I stadsmiljö kommer utsläppen framförallt från vägtrafiken. Dessa partiklar har tidigare kopplats till negativa hälsoeffekter, framförallt i studier av kraftigt luftförorenade miljöer. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med forskare vid universiteten i Göteborg och Umeå, SMHI och SLB analys-Miljöförvaltningen i Stockholm visat att långtidsexponering för trafikavgaser vid bostaden ökar risken för stroke även i svenska städer.
- Denna studie pekar särskilt ut avgaser från vägtrafik som en riskfaktor för stroke, en folksjukdom med stort mänskligt lidande, hög mortalitet och avsevärda samhällskostnader. Vi ser att dessa utsläpp får konsekvenser även i svenska städer som internationellt sett har låga nivåer av luftföroreningar, säger Petter Ljungman, docent vid institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare.
Under en 20-årsperiod följde forskarna nästan 115,000 medelålders friska personer boende i Göteborg, Stockholm och Umeå, varav drygt 3,100 personer drabbades av stroke. Med hjälp av spridningsmodeller och svenska utsläppsregister kunde de skatta hur mycket olika lokala utsläppskällor, såsom trafikavgaser, vägslitage och bostadsuppvärmning, bidrog till luftförorenings- och sotpartiklar utomhus vid enskilda adresser i dessa städer.
Forskarna fann att för varje 0,3 mikrogram per kubikmeter (µg/m3) sotpartiklar från avgaser ökade risken att drabbas av stroke med 4 procent. Liknande samband kunde inte ses för sotpartiklar från bostadsuppvärmning eller för luftföroreningspartiklar generellt, varken för inandningsbara partiklar med en diameter på max 10 eller 2,5 mikrometer (PM2,5 och PM10). I de deltagande städerna varierade den genomsnittliga nivån av PM2,5 mellan 5,8 och 9,2 µg/m3, långt under EU:s nuvarande gränsvärde på 25 µg/m3. För sotpartiklar finns ännu inget gränsvärde.
- Mängden sotpartiklar kan vara ett viktigt mått för att mäta luftkvalitén avseende trafikavgaser då det gäller konsekvenser för hälsan, säger Petter Ljungman.
Studien finansierades av Naturvårdsverket inom ramen för Swedish Clean Air and Climate Research Program.
Publikation: ”Long-Term Exposure to Particulate Air Pollution, Black Carbon, and Their Source 1 2 Components in Relation to Ischemic Heart Disease and Stroke,” Petter Ljungman, Niklas Andersson, Leo Stockfelt, Eva Andersson, Johan Nilsson Sommar, Kristina Eneroth, Lars Gidhagen, Christer Johansson, Anton Lager, Karin Leander, Peter Molnar, Nancy Pedersen, Debora Rizzuto, Annika Rosengren, David Segersson, Patrik Wennberg, Lars Barregard, Bertil Forsberg, Gerd Sällsten, Tom Bellander and Göran Pershagen, Environmental Health Perspectives, Oct. 30, 2019, DOI: 10.1289/EHP4757
Källa: Karolinska Institutet
Annonser
