Ny metod öppnar för färre svåra förlossningsskador

Fem procent av förstföderskorna i Sverige drabbas av förlossningsskador i form av bristningar vid ändtarmen, så kallad analsfinkterskada, som påverkar de muskler som ska hållas för gas och avföring. Skadorna kan leda till långvariga besvär och påverka både fysisk hälsa och livskvalitet.

Målet med den nu aktuella studien, publicerad i tidskriften Journal of Clinical Epidemiology, var att utarbeta och testa en prediktionsmodell som gör det möjligt att i förväg bedöma risken för analsfinkterskada vid vaginal förlossning.

Studien baseras på registeruppgifter från samtliga 45 förlossningsenheter i Sverige under åren 2009 till 2017. Totalt omfattar cirka 600 000 förlossningar med enbart ett barn huvudbjudning, som är det vanligaste förlossningsläget.

Större barn ökade risken mest

Prediktionsmodeller utvecklades för tre vanliga förlossningsscenarier: första vaginala förlossningen, vaginal förlossning efter tidigare kejsarsnitt samt andra vaginala förlossningen. Ett brett urval av riskfaktorer inkluderades, däribland barnets födelsevikt, instrumentell förlossning med exempelvis sugklocka, längd och ålder på den födande samt tidigare analsfinkterskada.

Barnets födelsevikt visade sig vara det som starkast kunde förutspå analsfinkterskada i samtliga förlossningsscenarier - större barn ökade risken för allvarlig förlossningsbristning. Hos dem som födde sitt andra barn vaginalt var tidigare analsfinkterskada en stark indikator för att åter drabbas. En tredje riskfaktor var användning av sugklocka.

Bäst träffsäkerhet hade prediktionsmodellen för dem som födda vaginalt för andra gången, följt av gruppen förstföderskor som födde vaginalt och omföderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt. För samtliga var dock tillförlitligheten i paritet med liknande och etablerade verktyg på andra områden som exempelvis hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer.

Underlag för gemensamma beslut

Studiens huvudförfattare är Jennie Larsudd-Kåverud, doktorand inom obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet och gynekolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset: De statistiska modellerna i den aktuella studien gav en styrka för att utskilja riskpersoner på samma nivå som andra prediktionsmodeller som för närvarande finns i stor omfattning inom hon, sjukvård.

Hittills har det saknats verktyg i kliniskt bruk som förutsäger risken för analsfinkterskada vid förlossning på det sätt som den nyutvecklade kalkylatorn gör. Målet är att minska antalet skador genom rätt åtgärder i rätt tid.

– Modellerna som tagits fram ger både vårdpersonal och gravida ett verktyg att bedöma risken för allvarliga förlossningsskador. Om risken är låg kan oro dämpas, om risken är högre ges möjlighet till noggrannare gemensam planering och förebyggande insatser, avslutar Jennie Larsudd-Kåverud.

Studie :  Att förutsäga obstetrisk skada på analsfinktern vid första och andra vaginala förlossningen samt efter kejsarsnitt: utveckling och validering av en intrapartal modell, https://www.jclinepi.com/article/S0895-4356(25)00115-5/fulltext 

Källa: Sahlgrenska akademin.