den 23 oktober 2017
Kärlekens kemi
I alla tider har kärleken ansetts som en hjärtesak. Men idag handlar det mera om kemi i hjärnan. Nu har man med avancerad teknik inklusive magnetröntgen faktiskt kunskap om vad som händer i hjärnan när vi blir förälskade och när vi känner sexuell lust och attraktion.
Testosteron är ett hormon som påverkar lusten och anmärkningsvärt nog gäller detta för både män och kvinnor. Härutöver påverkas kvinnors lust av östrogenhalterna.
Det har diskuterats om man kan förbättra sexlivet genom att tillföra extra testosteron, men detta fungerar egentligen bara på den grupp män som har låga testosteronnivåer primärt. Har man, vilket gäller för flertalet män, normala testosteronnivåer blir situationen inte bättre av att tillföra mera.
Man har sagt att en herdestund är ett tillfälle när man beter sig som ett får. Den som är förälskad är ett offer för sina hormonella stormar. Förälskelsen ökar nivåerna av dopamin och noradrenalin och sänker halten av serotonin. Följden är vad många minns ifrån sina stormande förälskelser: svettning, rodnad, hjärtklappning, minskad aptit och minskat sömnbehov.
Nyförälskade berättar att de tänker på sin kärlek en stor del av sin vakna tid. Men förälskelsen är ett övergående fenomen, medan kärleken kan vara ett mera varaktigt tillstånd. Någon har sagt att kärleken är evig men föremålen varierar, och något kan det ligga i detta påstående.
Vasopressin gör män trogna
Forskarna har också funnit vad som gör oss kärleksfulla och trogna. För män och hanar är det framför allt hormonet vasopressin, för kvinnor och honor i djurserien är det oxytocin. Detta är ett hormon som frigörs vid kroppskontakt. Oxytocinnivåerna stiger till exempel hos både mor och barn vid amning och gör att man mår bra, känner sig lite avslappad och upplever ett välbefinnande.
Ett intressant försöksdjur är den amerikanska präriesorken, som hör till ett av de få djur som är strikt monogama. Hane och hona kan sitta och putsa varandras päls i timmar och de håller ihop livet ut. Dessa djur har påfallande höga halter av oxytocin och vasopressin. Om man slår ut dessa hormoner med gentekniker visar det sig att hannarna blir mera promiskuösa och kan intressera sig för vilken hona som helst, och att honorna på samma sätt låter sig betäckas av de hannar som finns i närheten och är tillgängliga. Andra sorkar, som till exempel bergssorken på prärien, uppvisar inte detta beteende utan fungerar som de flesta andra gnagare och ägnar sig åt kärleksliv varhelst detta erbjudes.
Annonser
