den 17 december 2025

Exponering för PFAS och PCB:er kopplas till ökad sannolikhet för MS

Aina Vaivade och Kim Kultima har undersökt halterna av vanliga miljöföroreningar i blod hos personer med MS med hjälp av en masspektrometer (bilden). Foto: Tobias Sterner/Uppsala universitet.

Människor som exponerats för både PFAS och PCB:er, har ökad sannolikhet att insjukna i multipel skleros (MS). De nya forskningsresultaten baseras på analyser av blodprover från över 1 800 personer i Sverige och utgör en av de mest omfattande studierna hittills av hur kemiska miljöexponeringar kan påverka MS-utveckling.

Multipel skleros (MS) är autoimmun sjukdom där både genetiska och miljömässiga faktorer kan bidra till sjukdomsrisken. I den aktuella studien analyserade forskarna blod från personer som nyligen fått sin MS-diagnos för att undersöka halterna av de vanliga miljöföroreningarna, PFAS och PCB:er.

PFAS och PCB:er är båda samlingsnamn för en rad olika undergrupper av miljögifter. I ett första skede studerade forskarna därför förekomsten av 14 olika PFAS-föreningar samt tre olika ämnen som uppstår när PCB bryter ner i kroppen, så kallade hydroxilerade PCB-metaboliter. För varje ämne undersöktes sambandet mellan koncentration och sannolikhet att utveckla MS.

– Vi såg att flera enskilda ämnen, som till exempel PFOS och två hydroxilade PCB:er, var kopplade till en ökad risk att insjukna i MS. Personer med de högsta PFOS- och PCB-halterna hade ungefär dubbelt så hög sannolikhet att utveckla MS, jämför med dem med lägre halter, säger Kim Kultima, som lät studera.

Analyserade blodprover från 1 800 personer

Jag har studerat ca 900 personer som nyligen diagnostiserats med MS. Dessa jämfördes med en kontrollgrupp på lika många personer utan MS. Personerna med och utan MS hämtades från den så kallade EIMS- kohorten, en landstäckande prov- och datainsamling som undersöker orsakerna till varför människor drabbas av MS. Forskarna mäter sedan koncentrationerna av miljögifter i blodet och använda statistiska metoder för att undersöka sambandet mellan dessa och sannolikhet att drabbas av MS.

Tydliga samband även vid verklig exponering

För att bättre spegla den verkliga exponeringen som människor utsätts för, undersökte forskarna också hur sannolikheten påverkas när ämnena förekom tillsammans som en kemikalieblandning.

– Vi kunde då se att en ökning av den totala exponeringen var kopplad till högre sannolikhet för MS, även efter justering för tidigare kända livsstils- och genetiska riskfaktorer. Resultaten visar att man behöver ta hänsyn till kemikalieblandningar, och inte bara enskilda ämnen, när man försöker påverka effekten av PFAS och andra kemikalier på människor, då människor regelbundet exponeras för flera ämnen samtidigt, Aina Vaivade, som är studieförfattare.

Genetisk sårbarhet påverkar sambanden

I ett sista skede studerade forskarna också sambandet mellan arv, kemikalieexponering och sannolikhet att drabbas av MS. Människor som bär på en viss genvariant har minskat risken att drabbas av MS. Hos personerna i studien som bar på denna genvariant sågs en oväntad ökad sannolikhet att få MS vid förhöjd PFOS-exponering.

– Detta tyder på att det råder ett komplext samspel mellan arv och miljöexponering kopplat till sannolikheten för att få MS. Vi tycker att det är viktigt att förstå hur miljöföroreningar interagerar med ärftliga faktorer, eftersom detta både kan få ny kunskap om uppkomsten av MS och vara av betydelse för andra sjukdomar, säger Kim Kultima.

Fakta: EIMS

EIMS (epidemiologisk undersökning av riskfaktorer för multipel skleros) är en nationell studie som undersöker orsakerna till varför människor drabbas av multipel skleros (MS). Det är den största studien hittills i Sverige som studerar både miljöns och genetikens påverkan på uppkomst och förlopp av MS.

Artikel:  Aina Vaivade, Akshai Parakkal Sreenivasan, Ida Erngren, Eva Freyhult, Payam Emami Khoonsari, Jakob Siljebo, Asma Al-Grety, Henrik Carlsson, Torbjörn Åkerfeldt, Ola Spjuth, Anna Karin Hedström, Ingrid Kockum, Lars Alfredsson, Tomas Olsson, Joachim Burman, Volym 06, Joachim Burman,

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412025007445?via%3Dihub

Källa: Uppsala universitet.


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas


Annonser