Diabetesbehandling – från insulin till transplantationer

Insulin är ett livsnödvändigt hormon som reglerar blodsockernivån och hjälper cellerna att ta upp näringsämnen. Kan kroppen inte producera ämnet drabbas man av diabetes. Före insulinets upptäckt 1921 var sjukdomen detsamma som en dödsdom och patienterna tynade bort inom bara några månader. Men tack vare att det då blev möjligt att injicera hormonet förlängdes patienternas liv med flera år. I januari 1922 gavs insulin för första gången till en människa. Pojken som var den första att behandlas överlevde 13 år. Det var helt fantastiskt. Redan samma år kom sedan de första kommersiella preparaten med insulin, berättar Per-Ola Carlsson som är professor i medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.

Insulinet har förfinats

Från början användes bukspottkörtlar från djur för att framställa insulin. Först på 1970-talet började humant insulin framställas med hjälp av E. coli-bakterier. När mer syntetiska insulin kom under 1980-talet blev det möjligt att förändra molekylstrukturen så att hormonet togs upp snabbare eller långsammare för att bättre svara mot patientens behov.

Inte bara insulinet har förfinats. Stora framsteg har också gjorts när det gäller teknikerna för att distribuera hormonet i kroppen liksom metoderna för hur blodsockernivån mäts. Man har börjat utveckla tekniker där kontinuerliga sockermätare och insulinpumpar kommunicerar så att insulininfusionen regleras av sockerhalten i blodet, så kallade ”closed loop”-insulinpumpar där man inte själv behöver injicera utan den känner själv av att nivån blir rätt, säger Per-Ola Carlsson.

Revolutionerande behandlingar

Framtidens diabetesbehandlingar kan komma att bli lika revolutionerande som då insulinet introducerades. Forskare över hela världen arbetar för att sjukdomen inom en inte alltför avlägsen framtid ska gå att bota.

Det finns strategier som prövas för att förhindra typ 1-diabetes genom att arbeta med immunmodulerande behandlingar som stoppar utvecklingen av diabetes. Det finns också strategier för att ersätta de skadade insulincellerna i bukspottkörteln med nya celler, berättar Per-Ola Carlsson. En svårighet vid transplantationer när vävnad kommer från en annan individ är att få kroppens immunförsvar att acceptera de nya cellerna och inte förstöra dem. Det kan förhindras med läkemedel men dessa är förknippade med allvarliga biverkningar. Per-Ola Carlssons forskargrupp utvecklar därför en transplantationsmetod som inte kräver immunhämmande medel.

Transplantation av celler

– Det finns numera strategier för att utveckla insulinbildande celler från patienternas egna vävnader – som exempelvis en hudbiopsi – och backa dem i utvecklingen så att vi sedan kan göra om dem till insulinbildande celler. Det har visat sig fungera i djurförsök men har ännu inte överförts till människa, säger Per-Ola Carlsson. Om 10–15 år tror han att det kan vara fullt möjligt att transplantation av insulinproducerande celler från stamceller kan börja användas på patienter. Många företag utvecklar detta parallellt och vi hoppas att vi i våra samarbeten kommer först, säger Per-Ola Carlsson.

Diabetescentrum samlar forskningen

Det pågår mycket inom diabetesforskningen och fortfarande behövs mer kunskap för att man helt ska förstå de olika sjukdomarna som ingår i begreppet diabetes. Vad som orsakar typ 1-diabetes  är till exempel inte klarlagt och inte heller varför allt fler drabbas. För att kunna ta ett bredare grepp om ämnet inrättades 1 januari i år Uppsala diabetescentrum av Uppsala universitet i samarbete med SLU. Här arbetar alla olika vetenskapsområden tillsammans för att utveckla ny kunskap om en av våra stora folksjukdomar.

– Man kan dra en parallell till insulinets utveckling där en kirurg och sedan kemister samarbetade i experimentella försök och kliniska studier. Utveckling kräver kompetenser av olika slag för att den ska kunna ske, säger Per-Ola Carlsson som är en av initiativtagarna till centrat.

Av Åsa Malmberg Uppsala universitet

FAKTA DIABETES

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där immunsystemet angriper och förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Kallades tidigare barn- och ungdomsdiabetes då främst barn och unga vuxna drabbas. Orsaken är inte känd, men en teori är att virusinfektioner eller för ren miljö kan ligga bakom.

Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av sjukdomen och beror på otillräcklig utsöndring av insulin. Övervikt är en stor riskfaktor, men senare forskning visar att även ärftlighet har stor betydelse. Förloppet kan bromsas med tidig upptäckt och ändrad livsstil. Sjukdomen ökar kraftigt över hela världen.

Insulinet 100 år

1921 gjorde den kanadensiske läkaren och farmakologen Frederick G Banting, tillsammans med läkarstudenten och biokemisten Charles H Best en banbrytande upptäckt när de lyckades identifiera och rena fram insulin. För detta belönades Banting och laboratoriets föreståndare John Macleod med nobelpriset i fysiologi eller medicin 1923. Att Macleod och inte Best fick priset tyckte Banting var fel och skänkte därför hälften av sina prispengar till Best.

Läs mer : Kraftsamling inom diabetesforskning