Brister i tolkanvändning inom barncancervården ett hot mot patientsäker vård

I Sverige idag lever mer än två miljoner barn under 18 års ålder. Av dessa har närmare vart fjärde barn (23 procent) utländsk bakgrund. Utländsk bakgrund har de barn som själva är födda i ett annat land eller med båda föräldrarna födda i ett annat land. Dessa barn/familjer finns överallt i vårt samhälle, liksom inom hälso- och sjukvården och förstås även inom barncancervården. Barncancervården är oerhört komplex och kräver att barnen och deras föräldrar behöver ta emot och förstå mycket information. Patientsäker kommunikation och information mellan hälso- och sjukvårdpersonalen och barnen och deras familjer är därmed av stor betydelse för att minimera risken för allvarliga kommunikationsbrister och missförstånd. Kommunikationsbrister som hotar en patientsäker vård. Att använda sig av professionella tolkar är ett viktigt verktyg för att undvika kommunikationsbrister mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och barn och deras familjer som har begränsade kunskaper i det svenska språket. Forskning visar att tolkanvändning förbättrar vården och ökar patientsäkerheten och därmed är en förutsättning för en patientsäker vård på lika villkor. Tyvärr är det idag svårt att få tag på kvalificerade tolkar.

Syftet med avhandlingen har varit att få en djupare förståelse för hur kommunikation över språkbarriärer hanteras av hälso- och sjukvårdspersonalen inom barncancervården och hur och när tolkar används i det kliniska arbetet. Vi har intervjuat tolkar som arbetar inom barncancervården, tagit fram ett frågeformulär om kommunikation över språkbarriärer för vårdpersonal och genomfört en nationell kartläggning bland hälso- och sjukvårdspersonal i barncancervården. Vi kan se att tolkar som används inom barncancervården ofta inte är auktoriserade och vårdpersonalen använder ofta ad hoc-tolkar, vilket inkluderar användning av barn som tolkar. Vårdpersonalen behöver ta ansvar för att kommunikationen med familjen fungerar men de behöver också förutsättningar för detta. Vårdpersonalen anser att tolkanvändning är viktig för patientsäkerheten men trots detta används tolk inte i den utsträckning som behövs. Slutsatsen från projektet är att språkbarriärer påverkar hälso- och sjukvårdspersonalens möjlighet att kommunicera patientsäkert med barnen och deras familjer med begränsade kunskaper i svenska språket. Genom språkbarriärerna riskeras den patientsäkra kommunikationen och därmed borde användandet av professionella tolkar bli en självklar del av vården av barnet och därmed säkerställa barnens rätt till en patientsäker vård på lika villkor. Detta görs inte idag.

Källa: Karolinska Institutet

Avhandling