den 23 oktober 2017
Vad visste gemene man om blodcirkulationen för 250 år sedan?
Den moderna människan som vill veta något om hjärtat och cirkulationen kan idag leta sig fram till vad som helst via internet. Man kan t.ex. börja med att googla på “hjärtat” och får då över 5 millioner svar. Men vad stod till buds för allmänheten vid slutet av 1770-talet, när även Sverige nåddes av tidens trend inom vetenskapen: Upplysningen.
Av en god vän fick jag som gåva ett halvt års nummer, ordentligt inbundna i pappband, av “Upfostrings-sällskapets Weckoblad för Swenska Ungdomen” och läste där på första sidan av nr 1, den 3 januari 1787 följande:
Kännedom om Människans Kropp och Hälsans Befwarande af hr Doct. Conr. Fr. Uden
Detta var en fortsättning och den fjärde föreläsningen. De första 3 kapitlen finns i numren för 1786. Undertiteln var “Puls- och Blodådrorna. Blodens öfwergång från de förra till de senare. Blodens Omlopp. Närmare betraktande af Hjertat efter des läge och inrättning. Hjert-kamrarne, Hjert-öronen jämte Förmaken, Skiljewäggen”.
Med mitt intresse för cirkulationen och pulsen, som jag tidigare skrivit en hel del om, kändes det spännande att läsa vad man då visste om hjärtat och blodkärlen. Jag tog mig för att renskriva denna och ytterligare 4 föreläsningar i kommande nummer. Frakturstilen är inte så lättläst, men det gick med viss möda. Efter den åttonde föreläsningen utlovades ”fortsättning e.a.g.” som väl får uttydas ”en annan gång”, men fram till nr 49, den 23 juni 1787, kom inget mer om hjärtat, bara ”Efterdömen af Dygdiga och Christeliga Människor” och annat sedelärande stoff. (Enligt Kungl. Biblioteket existerade veckobladet endast mellan 4 oktober 1786 och 27 juni 1787).
Artärer och vener
Jag skall i det följande ge några exempel på stilen i språket och vad författaren lär ut. Som vi ska se överensstämmer mycket i vad vi fortfarande anser, även om språket är snirkligt och omständligt. Han börjar med att förklara att ”vår kropp är sammansatt av idel canaler” som börjar i hjärtat och förgrenar sig och blir så små att ”ej en prick på människokroppen kan vidröras utan att träffa en åder”. Man var alltså förtrogen med att små kärl, kapillärer, fanns överallt.
Vidare: ”Det gifwes twänne hufwudslag av ådror. Det ena förer bloden från hjertat i alt mindre canaler genom kroppsdelarna, til de aflägsnaste ställen. Dessa bibehålla pulsen eller hjertats slag, och heta däraf Slag- eller Pulsådror: kallas äfwen arterier. Emedan pulsådrorna äro ogenomskinliga, se de ej röda eller blå ut utanpå. Därföre trodde de Gamle, at i dessa ådror ingen blod war.”
Därefter beskrivs, ganska omständligt och målande hur pulsådrorna i de finaste grenarna förenade sig med blodådrorna som för blodet åter till hjärtat. Lösningen på gåtan om blodets cirkulation tillerkännes helt korrekt Harvey; ” Denne märkwärdige och store Mannens Namn wilje wi icke förbigå, ehuru jag annars inga Auctorer ärnar anföra”.
Läs hela artikeln här >
Läs Weckobladets artiklar 1786 här >
Annonser
