den 23 oktober 2017
Vad kan vi lära av nya läkemedelsstudier för patienter med typ 2 diabetes?
Under det sista halvåret har ett antal nya läkemedelsstudier presenterats med relevans för behandlingen av patienter med typ 2 diabetes. Dessa studier är IMPROVE-IT för lipidbehandling samt TECOS, ELIXA och EMPA-REG för behandling av hyperglykemi. Här presenteras kortfattat några av de viktigaste resultaten som säkert med tiden kommer att kunna påverka utformningen av såväl nationella som internationella riktlinjer för behandling av typ 2 diabetes och därmed associerade riskfaktorer för makrovaskulär sjukdom. En obesvarad fråga är varför de goda effekterna uppnåddes med en SGLT2-hämmare i EMPA-REG. Detta belyses särskilt med olika hypoteser.
Behandlingen av typ 2 diabetes vilar på en grund av livsstilintervention följt av metformin-tillägg och sedan ett val mellan sulfonylurea, DPP4-hämmare, GLP-1 agonister eller insulin samt undantagsvis kanske även andra läkemedel som glitazoner eller akarbos, allt enligt officiella svenska rekommendationer från Läkemedelsverket 2014 (Att förebygga aterosklerotisk hjärtkärlsjukdom med läkemedel) samt Socialstyrelsen 2014 (Nationella riktlinjer för diabetes). Dessa rekommendationer kan dock komma att modifieras i ljuset av resultat från nya läkemedelsstudier, vilket bidrar till evidensgrunden.
Under det senaste halvåret 2015 så har några betydelsefulla läkemedelsstudier publicerats med resultat som i hög grad berör vården av patienter med typ 2 diabetes. Det handlar om behandlingsstudierna IMPROVE-IT [1], TECOS [2] och EMPA-REG [3], men även en annan ny studie som bara presenterats på kongress utan publicering ännu, ELIXA [4].
Studieresultaten från dessa har en stor betydelse för kliniker som handlägger dessa patienter, dels för att belysa säkerhetsaspekter med nya läkemedel men även för att ge ny evidens för t.ex. preventiva effekter av att förebygga kardiovaskulär sjukdom, som utgör den viktigaste kategorin av allvarliga diabeteskomplikationer.
En av studierna belyser värdet av intensifierad lipidkontroll [1], medan de tre andra ger data från kontrollerade försök med nya antidiabetesläkemedel [2-4]. Sannolikt kommer dessa studieresultat att så småningom finna en väg in i såväl nationella som internationella riktlinjer för vård av patienter med typ 2 diabetes. Vi vill här kort redogöra för huvudresultaten i dessa studier samt också försöka utvärdera vilka slutsatser som kan dras för klinisk praktik, som vi ser saken. Dessutom diskuterar vi olika tänkbara mekanismer för effekten i EMPA-REG [3] som vållat mycket debatt redan.
Annonser
