den 23 oktober 2017

Våra fantastiska hjärnor, och hur däggdjur­mödrar beter sig lika på många plan


Vi människor är ett högt intelligent däggdjur, vi är inte alls någon exklusiv gudomlig skapelse som har rätt att utforska och exploatera andra delar av skapelsen; till och med religiösa grupper börjar inse detta faktum. Ändå, den politiska inställningen att människan är något speciellt, åtskilt från andra livsformer på jorden, finns fortfarande kvar i några sammanhang. ”Människan är inget djur” kan man ofta höra folk säga.

Denna inställning, uppfattning, vill man gärna ha eftersom den passar in i den politiskt korrekta attityden att vi alla minsann har en fri vilja att planera våra liv precis som vi vill (till skillnad mot djuren!), efter vars och ens individuella önskan. Men det är bara delvist sant, människan är ett högt utvecklat däggdjur, med samma strukturer i hjärnan som har bidragit till existensen och överlevnaden av alla djurslag, inklusive vår egen art. Men vi kan med våra hjärnor påverka vår omgivning, skapa en ”kultur”. Denna skapade omgivning, ”kulturen”, kan i sin tur, beroende på hur hjärnan utformas, påverka hur våra gener fungerar genom den relativt nyligen påvisade epigenetiken. Det är alltså inte bara våra gener, utan även hur vi reagerar på, och tillsammans med, omgivningen och folk omkring oss, som påverkar hur våra gener kommer att uttryckas, dvs hur mycket eller lite aktiva de kommer att vara under livet. Generna ändras inte, men hur mycket eller lite de ”jobbar” ändras. Detta ”maskineri” kommer att påverka oss hela livet, styra våra liv och påverka ”den fria viljan”, som alltså inte är så fri som vi vill föreställa oss.
Vi kan lära oss mycket genom att studera däggdjur i vår omgivning eller titta på videofilmer om platser långt bortifrån. Interaktionen mellan individer i en grupp av apor är ibland förvånansvärt lika den vi kan se i våra egna samhällen. Det är även mycket intressant att observera hur kulturella inflytanden på beteende kan skilja mellan olika grupper/samhällen av apor och människoapor (ref. alla viktiga vetenskapliga naturfilmer från BBC: ”Planet Earth” t.ex.). Där kan man se hur ett speciellt beteende för att fånga mat kan variera från grupp till grupp; troligen har en individ fått en bra idé som visar sig fungera, och snart lärs det nya tricket av övriga medlemmar genom efterhärmning, en kultur har skapats. I våra dagar kan en ny sådan idé spridas blixtsnabbt över världen via sociala media.

Läs hela artikeln här >


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas


Annonser