den 23 oktober 2017
Vår beredskap är inte god!
Hur ser er planering ut vad gäller neurosjukvården, då vi vet att antalet personer med neurologiska sjukdomar, däribland Parkinsons sjukdom, kommer att fördubblas till år 2030?
Frågan ställs konsekvent till politiker som vi träffar i olika sammanhang. Ofta får vi undvikande svar, andra gånger suckas det att det borde tas upp och utredas och ibland blir svaret rent ut provocerande. Som när den rutinerade politikern, som för övrigt sitter i styrelsen för ett av våra stora sjukhus, med en axelryckning konstaterade att: Det får de politiker som sitter vid makten då lösa!
Brist på respekt
Det är extra provocerande med politiker som identifierar ett problem utan att göra något åt det, utan att ens vilja göra något åt det. Tyvärr verkar detta vara ett vanligt mönster hos politiker nuförtiden: vi gör ingenting så löser säkert någon annan problemet längre fram. Är det ren slöhet? Är det oförmåga? Brist på respekt för sina väljare är det alldeles säkert. Och många räknar med att skulle de själva drabbas en gång, har de någon gräddfil att utnyttja för egen del.
Det är vår uppgift och vårt ansvar att tänka ett par decennier in i framtiden. Förmå beslutsfattare att se till att sjuka får bra vård och service och att vi har starka forskningsmiljöer.
Det har kommit ett flertal mediciner som inneburit en avsevärd förbättring av svårt sjukas livskvalitet. Men sjukvården är ojämlik i landet och alla får inte tillgång till alla terapier. En av de stora utmaningarna man nu står inför handlar om att se till att rätt medicin ges till rätt patient och i rätt tid. För det behövs utredning. Idag får många inte ens chansen till att utredas för en mer specialiserad behandling.
Dubbelt så många neurologiskt sjuka
Det är inte så att vi 1 januari 2030 vaknar upp och upptäcker att: ”Hoppsan, vi har plötsligt dubbelt så många neurologiskt sjuka än vi hade i slutet av december året innan!” Givetvis sker det en kontinuerlig ökning av antalet personer med Parkinsons sjukdom, demens, m.m. Men vårdens kapacitet att ta hand om dessa personer ökar inte i samma takt. Vi har ett begränsat antal år på oss att göra något, inte bara diskutera administrativa förändringar. Sedan kommer antalet 80-plussar att öka lavinartat när den stora gruppen med 40-talister blir gamla.
Annonser
