den 23 oktober 2017
Om diskbråck, symtom, undersökning, utredning och behandling
Diskbråck är en knoppliknande utbuktning (bråck) i en mellankotsskiva (disk). Det uppstår i en disk som genomgått någon grad av åldersförändring, så att det finns en sprickbildning i diskens kapsel. I denna sprickbildning kan delar av diskens inre komma ut som ett bråck. Ibland uppstår ett diskbråck till följd av lyft, ryggböjning, ryggvridning eller annan olyckshändelse. Lika ofta uppstår ett diskbråck utan någon utlösande händelse.
Alla diskbråck gör inte ont. Man kan ha diskbråck utan att man någonsin haft ont i vare sig rygg eller ben. Diskbråck ses med magnetkamera hos 20-30% av ryggfriska individer.
Diskbråck orsakar besvär om det trycker på nerver och ger inflammation i nervstrukturen. Då får man ischias, det vill säga smärta som strålar ut i ena eller båda benen. Dessutom kan man få muskelförlamning och nedsatt känsel. Diskbråck orsakar däremot i allmänhet inte ryggsmärta.
De flesta diskbråck läker ut av sig självt utan behandling om man har tålamod och står ut med smärtan tillräckligt länge. Om diskbråcket inte läker inom 2 månader och man har stora besvär av ischiassmärta bör man överväga operation. Behovet av operation avgörs av hur mycket ischiassmärta man har och hur mycket det påverkar känsel och muskelfunktion. I enstaka fall är akut operation nödvändig, t ex vid oförmåga att tömma urinblåsan, vid nedsatt känsel i underlivet eller svag ändtarmsmuskel.
Hur ställs diagnosen diskbråck?
Läkarundersökning av ryggen, nerv- och muskelfunktion i benen och smärtprovocerande rörelser ger den kliniska misstanken på diskbråck. Med Magnetresonanstomografi, ofta kallad Magnetkamera (MR), eller med Datortomografi (DT), bekräftas förekomsten av diskbråck, liksom dess läge, storlek och vilka nerver som ligger i kläm.
Annonser
