den 23 oktober 2017
Nyheter om vaskulärt åldrande och dess mekanismer 2016
Det vaskulära åldrandet tilldrar sig ett ökande intresse då man i olika observations- och interventionsstudier försöker att kvantifiera dess grundläggande kännetecken i form av ökad artärstyvhet (arterioskleros). Nya studier ger belägg för ett nära samband mellan störd glukosmetabolism samt artärstyvhet i artärmedian, sannolikt på basen av en underliggande insulinresistens. Detta förefaller att i viss mån skilja sig från det mer traditionella riskfaktormönstret som ses vid åderförkalkning (ateroskleros) i artärintiman, i form av hypertoni, hyperkolesterolemi, och rökning, där förvisso diabetes även kan utgöra en försämringsfaktor. Samband mellan artärstyvhet, försämrad kognition samt även med nedsatt njurfunktion börjar nu studeras. Nya läkemedel är under framtagande, bl.a. Compound 21 (C21) en lovande substans för möjlig vaskulär prevention, verksam via renin-angiotensin systemet.
Med tilltagande ålder ökar den kardiovaskulära risken liksom risk för ett flertal andra kroniska sjukdomar. Detta betyder att något som kan associeras med själva den biologiska åldrandeprocessen kan ha betydelse för ökad sjukdomsrisk hos äldre. Frågan kan då uppstå vad som är definitiva sjukdomstillstånd och vad som mera skulle kunna betraktas som varianter av åldrandet i sig. Detta har bl.a. kommit till uttryck i diskussioner om ifall åderförkalkning (ateroskleros) är ett definierat sjukdomstillstånd, ett förstadium till sjukdom, eller även skulle kunna utgöra en del av ett spektrum av gradvis påverkan som gränsar till normala (förväntade) åldrandeprocesser, åtminstone i vår del av världen [1]. Det finns en rad välkända riskfaktorer för ateroskleros som även tas upp i internationella och nationella riktlinjer för prevention av hjärtkärlsjukdom (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, rökning och diabetes). Ett annat perspektiv erbjuder oss studier av artärstyvhet (arterioskleros) som är en process företrädesvis i artärmedian medan aterosklerosen anses börja i artärintiman. Under senare år har ett ökande intresse noterats för artärstyvhet, dess epidemiologi, patofysiologi, orsaksmekanismer, riskpotential samt eventuella behandlingsmöjligheter.
Artärstyvhet har samband med störd glukosmetabolism
Intressant nog förefaller det finnas ett något annorlunda riskfaktorkluster för artärstyvhet (arterioskleros) än vid traditionell ateroskleros. Studier i kohorten Malmö Kost Cancer (MKC) har kunnat identifiera att riskmarkörer som associeras till störd glukosmetabolism och dyslipidemi (som uttryck för en underliggande insulinresistens) har ett signifikant oberoende samband med arterioskleros, efter justering för bl.a. blodtryck och puls samt pågående läkemedelsbehandling, medan de traditionella riskfaktorerna för ateroskleros inte uppvisar detta samband [2]. Slutsatsen blir att negativ påverkan av glukosmetabol rubbning kan tänkas spela en påtaglig roll för den tidigt i livet uppträdande artärstyvheten.
Annonser
