den 23 oktober 2017

Nya insikter inom epidemiologi, screening och behandling


Under senare år har intresset ökat påtagligt för fenomenet förmaksflimmer i takt med ökade kunskaper om dess utbredning, orsaker och behandling. Sedan länge har man i den kliniska konsultationen kunnat lägga märke till en oregelbunden puls, som via EKG kunnat leda fram till en diagnos av förmaksflimmer. Det har även varit känt att det föreligger ökade risker för embolisk stroke och att förebyggande behandling kan minska denna risk. Nu har nya studier gett oss ny kunskap inom detta område.

Risken att en 40-åring någon gång i livet drabbas av förmaks­flimmer är en av fyra, och bland 80-åringar har mer än 10% förmaksflimmer. (1) Det är känt att risken för förmaksflimmer är starkt kopplad till en förändrad hemodynamik och ökar med stigande blodtryck. Andra etablerade riskfaktorer är ökande kroppslängd och övervikt/fetma, rökning samt förekomst av annan hjärtsjukdom (bland annat klaffel) och diabetes, men dessa riskfaktorer förklarar bara cirka hälften av fallen i befolkningen. (2-5) Ur ett epidemiologiskt perspektiv är sjukdomen alltså otillräckligt utredd patofysiologiskt och epidemiologiskt, varför vidare studier är nödvändiga för att kunna komma närmare de mycket högre förklaringsgrader av befolkningsrisken som är beskrivna för t ex ischemisk hjärtsjukdom. (6) Vissa bestämningsfaktorer komplicerar epidemiologiska studier av förmaksflimmer. De flesta fall inträffar sent i livet. Vid försök att undersöka sjukdomen med en kohortstudie måste man alltså antingen följa friska, relativt unga individer mycket länge, varvid intermediära faktorer kan påverka patofysiologin, eller starta studien med individer som är äldre, men då acceptera att en hel del av de processer som leder till förmaksflimmer redan har startat. Studier av förmaksflimmer kompliceras också av att sjukdomen delar riskfaktorer med ischemisk hjärtsjukdom, som tenderar att drabba individer tidigare i livet än förmaksflimmer, och som också i sig utgör en riskfaktor för flimmer. De individer som dör i hjärtinfarkt, eller någon annan sjukdom har aldrig chans att senare utveckla flimmer, vilket innebär att hänsyn bör tas till intermediära sjukdomar och konkurrerande risker (mortalitet) vid epidemiologisk analys av riskfaktorer för förmaksflimmer.

Läs hela artikeln här >


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas


Annonser