den 23 oktober 2017
Nya genetiska fynd vid kronisk lymfatisk leukemi
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är en obotlig sjukdom som drabbar hundratals svenskar varje år. Med hjälp av nya storskaliga sekvenseringstekniker har många nya sjukdomsspecifika genetiska avvikelser hittats och dessa upptäckter kan i framtiden leda till förbättrad diagnostik och behandling.
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är den vanligaste leukemiformen hos vuxna och den drabbar cirka 400-500 individer per år i Sverige. Sjukdomen orsakas av att en B-lymfocyt tumöromvandlas och börjar dela sig okontrollerat vilket leder till att leukemiceller anrikas i blod, benmärg och lymfknutor. Sjukdomen har ett kliniskt mycket heterogent förlopp. Cirka 15% av patienterna behöver behandling redan vid diagnos, medan majoriteten av patienter inte uppvisar några symptom av sin sjukdom och istället följs med regelbundna kontroller. Många utvecklar med tiden en behandlingskrävande sjukdom, dock kommer ungefär en tredjedel av patienter aldrig att vara i behov av behandling. Det är därför viktigt att tidigt kunna avgöra om en patient med KLL kommer ha ett godartat sjukdomsförlopp eller en mer aggressiv sjukdom med behov av tidig behandling.
De senaste två decennierna har det varit en intensiv jakt efter nya typer av molekylära markörer som skulle kunna förbättra prognosbedömning och riskstratifiering vid KLL. Två molekylära markörer som används i kliniken idag är kromosomavvikelser och mutationsstatus för tumörcellernas IGHV-gener. Med hjälp av fluorescens in situ hybridisering (FISH)-teknik analyserar vi idag fyra kromosomavvikelser hos leukemicellerna och KLL-patienterna kan då delas in i fyra olika undergrupper där i) patienter med deletion (förlust) av enbart kromosom 13q (~36%) har förväntat god prognos, ii) patienter med normal kromosomuppsättning (~18%) eller trisomi (det vill säga extra kopia) av kromosom 12 (11-16%) har intermediär risk, medan iii) deletion av kromosom 11q (12-18%) är associerad med en mer aggressiv och behandlingskrävande sjukdom samt iv) att patienter med deletion av kromosom 17p (5-10%), där den viktiga tumörsuppressorgenen TP53 är belägen, har en mycket dålig prognos. Kromosom 17p-avvikelser och påvisande av TP53-mutationer är de enda analyserna som idag också är behandlingsprediktiva, eftersom patienter med dessa avvikelser oftast inte svarar på gängse behandling (ofta en kombination av två cellgifter [fludarabin och cyklofosfamid] och en antikropp [rituximab]). KLL-FISH och screening för TP53 mutationer rekommenderas innan behandling påbörjas men även vid återfall eller när en patient inte alls svarar på behandling. En annan molekylär markör som visats vara stabil är KLL-cellernas IGHV-mutationsstatus där patienter med mutaterade IGHV-gener (~60% av patienter) hade en avsevärt bättre prognos än de utan mutationer (~40% av patienter).
Annonser
