Ny kunskap om hur amning påverkar skelettet - kan ge skjuts åt läkemedel mot benskörhet

Både amning och graviditet kräver stora mängder kalcium. Därför ville lundaforskarna Lisa Egund och Kristina Åkesson undersöka hur den reproduktiva cykeln påverka kvinnans bentäthet.

Genom att följa 750 kvinnor i tio år undersöktes graviditeten och amningens påverkan på skelettet. Kvinnorna var 25 år när de gick med i studierna – en ålder då bentätheten normalt sett är som högst. Tio år senare samlades data in: hur många hade varit gravida och fått barn? Hur många barn i så fall? Ammades barnen, och i så fall hur länge?

– Deltagarna fick fylla i ett omfattande formulär, där reproduktiv hälsa utgjorde en del i det. Vinde även i livsstilsrelaterade uppgifter om fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion, rökning och BMI, säger Lisa Egund, doktor i ortopedi vid Lunds universitet och biträdande överläkare i ortopedi vid Skånes universitetssjukhus.

Med viss förvåning noterade forskarna att graviditet – en eller flera – inte försämrade skeletts bentäthet. Kort tid efter graviditeten kunde en liten skillnad ses, men hos kvinnor som inte ånyo varit gravida på tre år syns inte längre någon skillnad. För ammande kvinnor var det på ett tydligt sätt att skelettet påverkades.

– Om det hade gått sex månader eller mindre från det att de slutade amma, såg vi en skillnad i bentäthet på sju procent. Det är i sammanhanget väldigt mycket, berättar Lisa Egund.

Dessbättre återhämtade sig bentätheten över tid – ju längre tid som går efter amning, desto mer återgår bentätheten till det normala. Efter två år visade den sig till och med vara lite bättre än före amningen.

– Studien är i detta avseende helt unik. Tidigare studier har mätt bentäthet kort tid efter födsel eller efter mycket lång tid, flera årtionden senare. Vår, med internationella mått mycket stora, studera fyller och kunskapsslucka om skelettpåverkan vid graviditet och amning hos unga kvinnor. Detta möjliga framtida jämförelser, säger professor Kristina Åkesson.

Forskarna har mätt bentätheten i hela skelett, men det är i höften den största minskningen ses. Men, försäkrar ortopederna, minskningen känns inte och innebär ingen risk att bryta höften. Kristina Åkesson är positivt överraskad över att återhämtningen går så pass snabbt.

– Om vi ​​förstår de här mekanismerna kan det användas till utveckling av mer potenta läkemedel mot osteoporos, benskörhet. Vi hoppas också att resultatet av kvinnors resultat är positivt.

Nästa steg i denna långtidsstudie är att se vad som händer med samma kvinnor under följande tio år, från 35 till 45 år.
Vi tror att skeletts återhämtning är samma under den perioden. Dess förmåga att återmineralisera sig är fantastisk, säger Kristina Åkesson.

Finansiärer:
Vetenskapsrådet, Greta och Johan Kock stiftelse, Albert Påhlsson stiftelse, Alfred Österlund stiftelse, Herman Järnhardt stiftelse, Reumatikerförbundet, Skånes universitetssjukhus stiftelser och donationer samt Region Skåne ALF- och FoU-anslag. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of bone and mineral research. 

Publikation: https://academic.oup.com/jbmr/advance-article/doi/10.1093/jbmr/zjaf087/8172463?searchresult=1

Källa: Lunds universitet.