Ny forskning - Studerar möjligheter att bromsa utveckling av artros

Var fjärde svensk över 45 år har diagnostiserats med artros. Sjukdomens mörkertal är dock stort. Artros innebär smärta och funktionsnedsättning för patienterna och stora kostnader för samhället i form av vårdinsatser och sjukskrivningar. Sjukdomen är kronisk och i nuläget saknas effektiv behandling. Patrik Önnerfjord, docent och forskare på avdelningen för Molekylär skelettbiologi vid Lunds universitet, bedriver teknikintensiv forskning om led- och artrossjukdom. På senare år har han fokuserat på meniskens betydelse för utveckling av knäartros, den vanligaste formen av artros.

Söker möjligheter att bromsa förloppet

”Vi vet att skador på menisken är en starkt bidragande orsak till att personer, många år efter en meniskskada, drabbas av knäartros. Samtidigt är det bara en av flera olika grundorsaker som alla leder till en liknande sjukdomsbild”, säger Patrik Önnerfjord och nämner genetiska förutsättningar, tidigare knäskada och återkommande inflammationer som andra möjliga orsaker till knäartros.

Artros utvecklas långsamt och en patient kan ha haft sjukdomen i många år innan symptomen ger sig till känna. Sjukdomens långsamma process gör den svår att studera, men Patrik Önnerfjord och hans kollegor har utvecklat en ny forskningsmodell som avsevärt förbättrar förutsättningarna. Den är baserad på meniskvävnad från donatorer. I laboratoriet försöker forskarna efterlikna sjukdomsförlopp som hos patienter kan pågå i flera år men nu kan kortas ner och studeras på några veckor. Med den nya forskningsmodellen på plats är det dags för nästa steg.

”Nu handlar det om att påverka processen. Vi studerar möjligheten att bromsa förloppet till exempel genom att tillsätta bioaktiva komponenter som kan vara peptider* eller läkemedel, potentiella eller redan existerande. Om vi kan bromsa sjukdomens förlopp på laboratoriet så har vi kommit en bit på vägen mot en möjlig behandling.”

Framtida läkemedel

Patrik Önnerfjord vill få fram ny kunskap om de basala mekanismerna bakom artros och de tidiga stadierna av sjukdomsförloppet. Därför arbetar han med att försätta frisk vävnad, odlad i laboratoriet, i miljöer som tros ge upphov till artros och så följer han förloppet. Det kan till exempel handla om att frisk vävnad utsätts för en inflammation som i sin tur startar en aktivering av enzymer som bryter ner vävnaden på ett sätt som motsvarar det faktiska sjukdomsförloppet.

”Ny förståelse för de tidiga molekylära processerna vid artros kan öppna upp för ny och bättre diagnostik och individuell prognostisering av sjukdomen. På sikt kan vårt projekt också leda till läkemedelsutveckling och behandlingar som kan bryta sjukdomsförloppet innan leden fallerar”, förklarar Patrik Önnerfjord.
Han utvecklar också kunskap genom att jämföra brosk från personer som har artros med brosk från friska och från personer som har tidiga tecken på sjukdomen. Därtill studerar han ledvätska – en källa som är rik på information men svårare att få tillgång till än till exempel blod.

”Ledvätskan är första anhalten när det gäller frisättning av vävnadsproteiner till att förstå vad som händer i leden. Om det pågår nedbrytning i menisken, i brosket eller i ledhinnan så återspeglas det i ledvätskan. Dessutom är den lokal och har högre koncentrationer av de relevanta ämnena än till exempel ett blodprov som ju reflekterar hela kroppen och ger ett mer utspätt och svårtolkat resultat. Med ledvätska från ett specifikt knä är det troligt att det som syns i vätskan återspeglar det som händer i just det knät.”

Kräver avancerad apparatur

Forskarna följer processerna på extremt detaljerad nivå, de studerar bland annat frisättning av proteiner och kartlägger molekylära processer och förändringar i menisk, ben, brosk och ledvätska. Det kräver avancerad laboratorieteknik. För några år sedan kunde Patrik Önnerfjord och hans kollegor köpa en masspektrometer** tack vare ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse och  ytterligare 400 000 kronor från stiftelsen har använts till ett nytt så kallat LC-system – en delapparatur i ett större system vars huvudteknik är masspektrometri. LC-systemet behandlar proverna innan de går in i masspektrometern och gör det möjligt att köra mer komplexa prov.

”Den nya apparaturen ersätter en motsvarande som var tio år gammal. Med den nya kan vi arbeta lite snabbare, men den främsta fördelen är att vi nu har en säkerhet; om den går sönder kan jag få den reparerad och kan fortsätta mitt arbete. Den tryggheten är värd mycket.”

* Peptider är kedjor av 50 eller färre aminosyror. Skillnaden mellan en peptid och ett protein är storleken, då proteiner är byggda av mer än 50 aminosyror. Peptider kan ha många olika funktioner, som exempelvis signalering inuti och mellan celler och organ.

** En masspektrometer är ett instrument som används vid masspektrometri, en analytisk laboratorieteknik för att separera komponenterna i ett prov baserat på deras molekylvikt.

Källa: Lundbergs Forskningsstiftelse.