den 13 september 2026

När ADHD gömmer sig bakom ångest och utmattning

Kvinnor med ADHD får sin diagnos i genomsnitt nästan fyra år senare än män, visar en stor svensk registerstudie som Medicinsk Access nyligen rapporterade om [1,2]. Och förseningen beror sällan på att symtomen saknas. Snarare tolkas de som något annat, ofta som ångest, utmattning eller depression.

Att skilja ADHD från utmattning och ångest

Registerstudien omfattar över 85 000 individer med ADHD i Region Stockholm och visar att kvinnor i snitt är 23,5 år när diagnosen ställs, mot 19,6 år för män [1]. Skillnaden är särskilt tydlig i medianåldern, 19 år för kvinnor jämfört med 14 år för män [1]. 

Samtidigt är ångeststörningar och förstämningssyndrom ungefär dubbelt så vanliga bland kvinnorna i studierna [ 1 ]. Symtombilderna överlappar därför ofta, och just denna överlappning gör den kliniska bedömningen svår.

Den viktigaste skiljelinjen handlar om tid snarare än om enskilda symtom. ADHD är ett livslångt tillstånd med svårigheter som funnits sedan barndomen och som vanliga kvarstår i vuxen ålder [ 7 ] . Utmattningssyndrom är däremot en reaktion kopplad till en identifierbar stressbelastning som pågått i minsta sex månader, med uttalad brist på mental energi som central symtombild [ 8].

Frågan man bör ställa sig är alltså inte enbart vilka symtom som finns, utan hur länge de funnits och vad som föregick dem.

Forskningen ger också viss vägledning kring vilka symtom som väger tyngst. En kanadensisk studie av vuxna med ångestsyndrom fann att impulsivitet skilde ut ADHD bäst av de tre symtomklustren i skattningsskalan ASRS, medan hyperaktivitet var det minsta särskiljande [9].

Den kliniska slutsatsen blir att man vid misstänkt ADHD hos en ångestpatient snarare bör leta efter impulsivitet och genomgående, tidiga svårigheter än efter rastlöshet, som gärna kan höra till ångesten själv. I praktiken innebär det att en strukturerad genomgång av barndomshistoria väger tyngre än en ögonblicksbild av aktuellt symtom.

Vidare belyser ett svenskt fynd dessutom hur vanligt det är att utmattning och ADHD sammanfaller. Bland långtidssjukskrivna för utmattningssyndrom bedömdes 24 procent ha ADHD och 52 procent ha PTSD, med ännu högre andelar vid misstänkta eller möjliga fall [10]. Sambandet är förstås inte bevisat kausalt, men det antyder att en del av dem som fastnar i långvarig sjukskrivning bär på en obehandlad ADHD-problematik som aldrig fångats upp.

Fallgropar i remissen

När patienter till slut remitteras vidare har de ofta redan levt länge med sina svårigheter. Kompensationsstrategier, god verbal förmåga eller ett starkt socialt stöd kan dölja kärnsymtomen under många år, särskilt hos kvinnor [3].

Ofta har patienten redan hunnit gå igenom flera behandlingsförsök mot ångest eller depression innan ADHD ens diskuterats. Detta förlänger vägen till rätt insats ytterligare.

Samtidigt kan samsjukligheten sägas växa fram i det tysta. Ångest, nedstämdhet och stressrelaterad ohälsa lägger sig som större ovanpå den underliggande ADHD:n, och det är ofta dessa lager som till slut söker vård, inte ADHD:n själv [1 ,3].

Resultatet blir att vården både över- och underdiagnostiserar ADHD, beroende på var i vårdkedjan bedömningen görs [4]. En remiss som saknar strukturerad screening riskerar att missa just den information som skulle avslöja mönstret, nämligen symtom som funnits sedan barndomen snarare än sedan den senaste stressperioden.

Region Stockholms vårdprogram för ADHD hos vuxna anger därför att remissen bör innehålla frågeställning, relevant anamnes och status, samt genomförd skattning med ADHD hos vuxna-skalan tillsammans med AUDIT, DUDIT och vid behov MADRS-S [7]. Utan den skattningen blir bedömningen lätt beroende av vilket symtom som råkar dominera just den dagen patienten söker vård.

Bättre frågor i primärvården

Redan i primärvården går det att ställa några få riktade frågor som fångar upp fler patienter. Har svårigheterna med koncentration, organisation och impulsivitet funnits sedan barndomen, eller är de tydliga kopplade till en stressperiod?

Finns ADHD i släkten? Har tidigare behandling mot ångest eller depression gett sämre effekt än väntat, trots adekvat dos och tid? Den typen av frågor hjälper till att skilja ut de patienter som bör screenas vidare, utan att man måste ställa själva ADHD-diagnosen [6,7].

Primärvårdens uppgift är att screena, inte att diagnostisera, och den gränsen är värd att hålla fast vid. Samtidigt visar studier att husläkare ofta missar tecken på ADHD, även när patienten själv tidigare beskrivit symtom som pekar dit [5].

Mot denna bakgrund kan en enkel rutin vara att alltid fråga om barndomssymtom vid nya bedömningar av ångest eller utmattning. Detta blir därmed ett billigt sätt att få patienterna som annars riskerar att gå fyra år, eller mer, utan rätt diagnos. Dessutom kan vi på så sätt kanske korta ned de fyra åren som skiljer kvinnor och män i registerstudien kortas - ett år i taget.

"Philip Lindersten är psykologkandidat vid Karolinska Institutet, medförfattare till en publikation i JAMA Network Open, och verksamhetschef på Rikta Psykiatri, en mottagning för adhd- och autismvård"

Referens:

[1] Skoglund, C., Sundström Poromaa, I., Leksell, D., Ekholm Selling, K., Cars, T., Giacobini, M., Young, S., & Kopp Kallner, H. (2024). Gång på gång: misslyckande med att identifiera och stödja kvinnor med ADHD – en svensk befolkningsregisterstudie. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 65 (6), 832–844. https://doi.org/10.1111/jcpp.13920

[2] Medicinsk Access. (2023, 7 december). Ny svensk studie bekräftar ojämlikheter vid diagnos av ADHD: Kvinnor får ADHD-diagnos flera år senare än män – kan leda till ökad psykisk ohälsa. https://medicinskaccess.se/artiklar/ny-svensk-studie-bekraeftar-ojaemligheter-vid-diagnos-av-ADHD-kvinnor-faar-ADHD-diagnos-flera-aar-senare-aen-maen-kan-leda-till-oekad-psykisk-ohaelsa/

[3] Kopp, S., & Gillberg, C. (2022). Symtom, diagnostik och förlopp vid ADHD hos flickor och kvinnor. Läkartidningen, 119 , 21132. https://lakartidningen.se/vetenskap/symtom-diagnostik-och-forlopp-vid-ADHD-hos-flickor-och-kvinnor/

[4] Hirvikoski, T., Billstedt, E., Lundström, S., & Brar, A. (2022). Screening och utredning – risk för både över- och underdiagnostik. Läkartidningen, 119 , 21097. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/temaartikel/2022/02/screening-och-utredning-risk-for-bade-over-och-underdiagnostik/

[5] Rodriguez, A., Ginsberg, Y., Fernholm, A., & Nyberg, L. (2007). ADHD svårt att diagnostisera hos vuxna. Läkartidningen, 104 (18), 1398–1400. https://lakartidningen.se/vetenskap/ADHD-svart-att-diagnostisera-hos-vuxna/

[6] Socialstyrelsen. Nationellt vård- och insatsprogram för ADHD: Initial kartläggning på primärvårdsnivå, vuxna. https://www.vardochinsats.se/ADHD/kartlaeggning-och-utredning/initial-kartlaeggning-paa-primaervaardsnivaa-vuxna/

[7] Region Stockholm (Viss.nu). ADHD hos vuxna, vårdprogram. https://viss.nu/kunskapsstod/vardprogram/ADHD-hos-vuxna

[8] Socialstyrelsen. Försäkringsmedicinskt beslutsstöd: Utmattningssyndrom (ICD-10 F43.8A). https://forsakringsmedicin.socialstyrelsen.se/beslutsstod-for-diagnoser/diagnoser/psykisk-sjukdom/utmattningssyndrom/

[9] Alarachi, A., Merrifield, C., Rowa, K., & McCabe, RE (2024). Mäter vi ADHD eller ångest? Undersökning av faktorstrukturen och diskriminerande validitet hos självrapporteringsskalan för vuxna med ADHD i en vuxenpopulation med ångeststörningar. Assessment, 31 (7), 1508–1524. https://doi.org/10.1177/10731911231225190

[10] Brattberg, G. (2006). PTSD och ADHD: bakomliggande faktorer i många fall av utbrändhet. Stress och hälsa, 22 (5), 305–313. https://doi.org/10.1002/smi.1112

 

---

---