”Med manukahonung kan antibiotika undvikas vid behandling av sår”

På en konferens i London senare i vår presenterar Inger Jensen några av sina patientfall som hon behandlat med manukahonung. Ett av dem är en 74-årig man med skivepitelcancer på toppen av huvudet och som opererades 2019. Han hade antydningar till infektion när sårbehandlingen startade.

- Honungen drar igång hela läkningsprocessen och det kan kännas som att det kryper i såret. Många tycker att det känns konstigt och såret vätskar och kan lukta illa, det gäller att lägga bra förband, patienten kan tro att såret är infekterat men det är naturens ”antibiotika” som arbetar, berättar Inger Jensen.

Manukahonung är som ätbar honung, den smälter när den kommer in i värmen och lägger sig över hela såret och läkningsprocessen kan dra igång. Detta fungerar för 99 procent av alla sår och på min klinik använder vi mest flytande honung activon för den typ av sår vi har på öron-, näsa-halsavdelningen.

Låg användning

Manukahonungens effekter är väldokumenterad i många studier och är upphandlat i flera regioner för sårbehandling, men användningen är än så länge låg. För dessa så kallade infektionshämmande förband, som bland annat ska minska antibiotikaanvändning, svarar manukahonung för mellan 1–4 procent av användningen och det skiljer sig mellan regionerna. Användningen borde vara betydligt högre för att minska risken för infektioner och förbättra sårbehandlingen, menar Inger Jensen.

- Det är sannolikt en låg kunskapsnivån och kanske också kännedom om de olika infektionshämmande förbanden och man kopplar sällan samman de infektionshämmande förbanden med målet om minskad antibiotikaanvändning, säger hon. Av de patienter jag har behandlat är det ingen som behövt någon antibiotika för behandling av infektioner som uppstått i samband med sårbehandlingen.

Våga pröva

Inger Jensen föreläser för kollegor runt om i landet och möts av nyfikenhet och ett intresse. Det hon trycker på är att våga pröva, egna erfarenheter är den bästa skolan för att ändra tankesättet.

Men hur vet man vilka förband som ska användas? Inger Jensens svar är enkelt: tänk hur du själv skulle vilja se ut under sårläkningstiden.

-Vi behandlar sår som nästan alltid finns i ett väl synligt område. Ett traditionellt sätt att behandla är att ta hud från ett annat område på kroppen, till exempel från benet eller armen, och lägga på det skadade området. Men då får du ofta ett stort och fult ärr, ibland som en inbuktning i huden, som påverkar utseendet negativt och för all framtid. Om man istället sekundärläker såret, alltså hoppar över hudtransplantation, lämnar det öppet och det får läka helt fritt, så blir resultatet så mycket snyggare, säger Inger Jensen. Vilket skulle du själv välja?

TORD AMRE'