den 23 oktober 2017
Individen i fokus
Den 21–22 januari 2016 samlades ett 70-tal sjuksköterskor från Sverige, Norge och Danmark för det 12e fördjupningsmötet om Parkinsons sjukdom. Mötet var det sista som genomfördes i Parkinsonförbundets regi; nästa år tar Vårdföreningen Movement Disorders över arrangörskapet.
Carina Hellqvist, parkinsonsjuksköterska på neurologiska kliniken i Linköping och doktorand vid Linköpings universitet, framhöll att parkinsonsjuksköterskan är en expert med det övergripande målet att förbättra långtidsprognosen för patienter och anhöriga samt att minska sjukdomens påverkan på det dagliga livet. I en intervjustudie av hur patienter och make eller maka uppfattar parkinsonsjuksköterskans stöd kunde fyra kategorier urskiljas: professionell kompetens, omvårdnadshandlingar, tillgänglighet och emotionellt stöd. Av dessa rankades emotionellt stöd som den mest betydelsefulla.
Studien visade också att de viktigaste egenskaperna hos en parkinsonsjuksköterska är goda faktakunskaper, förmåga att ge goda råd när frågor eller komplikationer uppstår och förståelse för de påfrestningar som sjukdomen innebär. Parkinsonsjuksköterskan ska också kunna ge känslomässigt stöd, vara tillgänglig och därmed skapa trygghet, lyssna aktivt och bedöma vilka insatser som behövs.
Fler män än kvinnor får DBS
Gun-Marie Hariz, docent i arbetsterapi från Umeå universitet, berättade att behandling med djup hjärnstimulering (deep brain stimulation, DBS) är vanligare hos män än hos kvinnor, trots att förbättringen i livskvalitet efter DBS är större hos kvinnor än hos män. De motoriska fördelarna av DBS är lika stora hos båda könen.
Ur resultaten från en intervjustudie fokuserad på processen inför DBS kunde tre patientkategorier identifieras. Den första utgjordes av patienter som tar egna initiativ och innefattade fler individer med högre utbildning och ledande positioner än de andra kategorierna. I den andra kategorin fanns patienter som accepterar operation när detta föreslås, medan den tredje kategorin patienter var tveksamma och avvaktande. Generellt var andelen män högre i kategori 1 och 2 medan kvinnorna var mer tveksamma.