Höga kostnader följer extremt tidig födsel

Att födas vecka 24 innebär att barnet allmänt behöver hjälp med att annat, värmen och få i sig näring. Vården sker på neonatalavdelning och kan gå i veckor eller månader. Det handlar om ett fåtal barn varje år – bara en bråkdel av de omkring 115 000 barn som föds i Sverige.

Studien visar hur kostnader förändras över tid och kan bidra till att samhällets stödda anpassningar är bättre, samtidigt som de behöver stödjas kvarstår långt efter den första vårdperioden. Den bygger på registerdata om 344 barn i Sverige som föddes före graviditetsvecka 24 under åren 2007–2018 och som följts i genomsnitt i nästan åtta år.

Hanna Gyllensten, universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är en av författarna till studien:

– Vi ser att kostnaden är som högst under det första levnadsåret, i genomsnitt omkring 1,7 miljoner kronor per barn. Samtidigt ser vi stora skillnader mellan barn. De som får svåra komplikationer tidigt i livet har ofta ett mer långvarigt och mer omfattande behov av stöd, säger hon.

Kostnader förändras över tid
Mer än 80 procent av vårdkostnaderna uppstår under barnets första år. Studien omfattar inte alla typer av kostnader, till exempel specialundervisning eller informell omsorg.

Chatarina Löfqvist, professor i vårdvetenskap vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, är artikelns första författare:

– Efter några år ser vi ett tydligt skifte: det är inte längre sjukvården som står för den största delen av kostnaderna, utan samhällets stöd till familjen. Det handlar om långvariga insatser som följer barnet genom uppväxten och speglar de behov som kvarstår långt efter den akuta vården, säger hon.

Ett viktigt nästa steg är ett utvidgat nationellt uppföljningsprogram med samordnade och likvärdiga stödinsatser som följer barn och familjer upp i vuxen ålder.

Artikel: Publicerad i tidskriften Acta Paediatrica. Long-Term Societal Costs After Births Before 24 Weeks of Gestation in Sweden,

Länk till artikel: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/apa.70527

Källa: Sahlgrenska akademin.