Hjärtläkaren Bengt W. Johansson öppnade hjärtan för aktivt liv

Kardiologen, f.d. överläkaren Bengt W. Johansson avled den 3 januari några veckor före sin 93-årsdag. Närmast sörjande är hustrun Anita samt dottern Birgitta med familj. Med forskningen kring igelkottens hibernation möjliggjorde han operation i öppet hjärta. Dessutom tog han upp patienterna ur sängarna och startade motionsprogram.

Om den metodutvecklande kardiologen Bengt W. Johansson kan det skrivas mycket med sakkunskap. Men jag har som hjärtlung-medlem haft förmånen att uppleva honom på lite avstånd från operationsbord och patienter. Här framträder en mångsidig humanist med starka och väl genomtänkta engagemang. För Hjärtlung-förbundet är han också förknippad med gymnastik och motion. Som överläkare på gamla Malmö Allmänna Sjukhus, MAS, gick han mot traditionen med flera dygns sängläge efter operation. Patienten behövde komma upp och röra på sig. Det blev ”Malmömodellen”, som togs till ett bärande inslag i Hjärtlung-föreningarnas motionsprogram.

När Bengt av chefen på gamla MAS Gunnar Biörck (1916-1996) fick uppdraget att försöka hitta något sätt att ge hjärtkirurgerna minst åtta minuter på sig för en avancerad hjärtöppning, riktades hans intresse mot de vintersovande djurens sätt att ”shunta ner” kroppstemperaturen. Det blev igelkottarna (Erinaceus europeus) som gav svaret och Bengt fick möjligheten att föra fram en operationsmetod. Det väckte förstås internationellt intresse med följden att Bengt blev president i igelkottarnas internationella supporterkrets ”Societas Erinacea”, som han själv samlade omkring sig. Jag glömmer aldrig hans ömsinta sätt att tala om de små taggiga urtidsdjuren, 30 miljoner år gamla. Många tacksamma patienter gav honom en samling igelkottar, som mjuka gosedjur eller i keramisk form.

Tillsammans med medicinprofessorn Anders Gustafson och meteorologen Martin Ehde (1923-2014) tog Bengt utmaningen att starta en tvärvetenskaplig intressegrupp för människors beroende av medicin, meteorologi och miljö, gruppen ”3M”. Reumatiker känner av det och kyla kan vara farlig för hjärtpatienter. Blåst, lufttryck och luftens innehåll av föroreningar påverkar lungsjuka.

Martin Ehde hade skrivit en debattartikel i Sydsvenskan med oro för klimatet, bl.a. växthuseffekt. Då hade redan 13 år gått efter FN:s resultatlösa miljökonferens i Stockholm 1972. Bengt fick frågan vad han kunde se i sjukjournaler om väder och sjukdomar, t.ex. hjärtinfarkter. Med tankar på dagens klimatdebatt och alla beslutsförlamade konferenser är det lätt att inse att 3M-gruppen hade många livliga föredragningar och diskussioner. I ett sällskap med läkare av olika slag, meteorologer, fysiker och tekniker blev det ”tvärvetenskaplig” inspiration av klass. Bengt grunnade på något från t.ex. en fysiker och framförde en typiskt eftertänksam analytisk fråga, t.ex. om den kontroversiella elallergin. Provokativt men diskret och ödmjukt. Inte minst undrade han om realismen i tankarna på solens energiprocess i jordiska fusionskraftverk, alltjämt kanske en utopi.

När jag själv hade blivit en infarktpatient 2012 och Bengt var pensionär, kunde han inte bli min kardiolog, men hans frågor om läget visade att han var intresserad av hur hans yngre kolleger tog hand om mig och andra. Ett och annat gott råd har jag fått att själv ta vara på. Många patienter minns säkert. Själv skrev han att han hade ”reparerat månget brustet hjärta”. Utöver alla igelkottar från tacksamma patienter fick Bengt 2017 den medalj som bär kardiologipionjären Gustav Nylins (1892-1961) namn.

Per Ragnarson, medlem i Malmö Hjärt/Lung-förening.