den 23 oktober 2017
Ett ohållbart samhälle? Psykisk och fysisk ohälsa ur ett evolutionärt perspektiv
Under miljoner år har vi människor som jägare och samlare levt våra liv i små familjegrupper i bandsamhällen på 30-50 individer, i ständig kontakt med varandra. Våra hjärnor har under evolutionens årmiljoner anpassats till denna livsstil, utan stress och andra krav på livet än att vara mätt och lycklig. Ännu finns det faktiskt många oförstörda ursprungssamhällen där vi kan se att denna livsstil fungerar alldeles utmärkt även idag, och att människorna där dessutom saknar alla våra västerländska folksjukdomar – inte endast de åkommor som är resultatet av dålig kost och brist på motion, utan även alla psykiska ohälsotillstånd, som idag ökar lavinartat hos oss, inte minst bland barn och ungdomar. Det talas dagligen om behovet av ökad medicinering och den skriande bristen på vårdresurser inom psykologi och psykiatri, men det är få som ställer frågan om det kanske rent av är vårt moderna ”välfärdssamhälle”, som det är fel på – att våra hjärnor och kroppar helt enkelt inte är kapabla att hantera den livsstil vi under några få generationer skapat.
Många européer har en tendens att ensidigt bedöma andra befolkningar på jorden och deras kulturer: den europeiska måttstocken är den som gäller, allt annat är outvecklat, primitivt och skall till varje pris förändras. Som värst var det när européerna lade stora delar av världen under sig på 14-, 15- och 1600-talen. De människor man mötte betraktades som ”vildar”, som lika väl kunde utrotas – och så skedde också på många håll.
Eurocentrismen idag tar sig helt andra märkliga uttryck. Vad är exempelvis välfärd? Vi möts i media dagligen av larmrapporter utifrån världen om de våldsamma inkomstklyftorna mellan olika folk – det finns till och med belopp i dollar som satts som måttstock för vem som är ”fattig”. Helt bortsett från att man oftast inte tar hänsyn till den verkliga köpkraft, som en viss summa pengar ger i ett visst samhälle, är det uppenbarligen så att många på fullt allvar menar att det är antalet sedlar i fickan eller på banken som skänker mänsklig välfärd. De av oss som haft förmånen att under långa perioder få leva och arbeta tillsammans med människor i ursprungssamhällen vet att så inte är fallet. Det är kanske inte alla som känner till att väldigt många grupper av människor världen över ännu lever i samhällen utan en penningekonomi. De flesta av dem faller idag politiskt under en ”modern” stat, i vilken naturligtvis vi finner både huvudstad, regeringsbyggnader, bankpalats, liksom rika och fattiga människor i västerländsk mening. Men ute på isolerade öar, djupt inne i djungler eller högt uppe i otillgängliga bergsområden lever människor sina liv utan större inblandning av den moderna tiden. De saknar sjukvård, men är som regel långt friskare än de flesta västerlänningar, både fysiskt och psykiskt. Stress eller ”att inte hinna med” är okända begrepp. De har inga pengar att handla för, men det finns inte heller några affärer att handla i. Det finns ingen elektricitet. De har i de allra flesta fall ett överflöd av föda – svält är okänt. I kärnan står familjen, den intima gruppen i byn och nätverken med omgivande grupper, precis som under vår evolution. Alla arbetar dagligen för sin brödföda, men det finns ingen arbetsgivare utöver familjen. Konflikter löses inom gruppen – inga utomstående lägger sig i vardagen. Det finns inga poliser eller soldater, men våldshandlingar är som regel okända, och framför allt existerar ingen hustru- eller barnmisshandel eller sexuella övergrepp. Alkohol- och drogmissbruk, stölder, skadegörelse och vandalism existerar inte. Saknar dessa samhällen välfärd?
Annonser
