den 23 februari 2018
Det skall tydligen vara sprutbehandling i år…
Tillkomsten av nya läkemedel baserade på riktade monoklonala antikroppar (mAb) har inneburit en mindre revolution inom den kliniska medicinen, vars fulla potential vi ännu inte kan överblicka. Genom avancerad bioteknologisk och immunologisk forskning har en grund lagts för att ta fram mycket specifika läkemedel mot sjukdomsmekanismer, t.ex. inom inflammation eller metabolism, vilka ges i injektionsform med vissa tidsintervall. Sidoeffekter och biverkningar förefaller ha en låg förekomst, men priset för mAb är fortfarande högt. Snart kommer dock biosimilarer som en sorts generika för att pressa priserna. Ett exempel på detta är TNF alfa inhibitorer (antagonister) vid behandling av reumatoid artrit (RA). Detta läkemedel har betytt mycket för stora grupper av RA patienter och visar den stora behandlingspotentialen.
I Indien lär injektionsbehandling vara populärt av tradition eftersom patienter uppskattar att behandlingen verkligen känns och det i en spruta kan tänkas finnas mer värdefulla läkemedel än i anonyma små vita tabletter från ett kulturellt perspektiv. Det kan t.ex. gälla föräldrar som ber om injektionsbehandling med antibiotika för sina sjuka och infekterade barn.1 Här finns olika kulturella aspekter att ta hänsyn till.
Framgångsrik biologisk forskning
Just injektionsbehandling har fått ett genomslag i en rad nya interventionsstudier även i vår del av världen, inte minst på basen av terapi med monoklonala antikroppar (monoclonal antibodies; mAb), men även genom några nya diabetesläkemedel. Utvecklingen av mAb teknologin vilar på en framgångsrik biologisk forskning samt den moderna immunologin som har gjort stora framsteg.
I princip kan man framställa målstyrda läkemedel i form av mAb som verkar direkt på en skadlig faktor eller receptor, utan att ge omfattande andra ”off-target” (pleiotropa) effekter. Därmed kan även biverkningar hållas nere. mAb utgörs av antikroppar som är identiska eftersom de kommer från dotterceller av en och samma B-cellsklon. De skiljer sig från polyklonala antikroppar, bland vilka det finns flera olika typer av antikroppar, eftersom de avspeglar många olika B-celler. mAb har lång halveringstid och kan därför ges med flera veckors mellanrum intravenöst eller subkutant.
Den första terapeutiska mAb kommersialiserades 1986. Efter det har denna klass av biofarmaceutiska produkter vuxit signifikant så att det i slutet av 2015 fanns 50 mAb-produkter godkända i Europa och USA för behandling av en mängd olika sjukdomar.2 Många av dessa produkter har också blivit godkända på andra globala marknader. Det har varit en snabb utveckling och numera har mAb fått många applikationer inom biokemi, molekylärbiologi och klinisk medicin.
Nedan ges några aktuella exempel på mAb-baserad terapi inom olika kliniska områden, dock utan anspråk på fullständighet.
Annonser
