den 23 oktober 2017
Brist på D-vitamin allt vanligare
Forskningen kring D-vitamin går fort framåt och det kan vara svårt att hänga med inom sjukvården. - Som det nu är tror jag att det tas för få prover på riskgrupperna.
Det säger Martin Carlsson, D-vitaminforskare samt docent och överläkare vid Länssjukhuset i Kalmar, och fortsätter:
- Dessutom tas det för många prover på hälsomedvetna patienter som tjatar sig till dem. Jag tycker att man ska mäta hur låg nivån är för att veta vilken dos man ska förskriva, sätta ett målvärde, försäkra sig om att patienten tar läkemedlet, kalla till återbesök och mäta igen.
Att vi bland annat vistas mer inomhus än förr har gjort att D-vitaminnivåerna hos befolkningen har sjunkit betydligt. På 1970-talet hade 14 procent av norrlänningarna över 75 nanomol per liter men 2005 nådde inte ens två procent upp till den nivån.
Lägsta nivåerna nu
Under vinterhalvåret har de flesta svenskar för låg halt av D-vitamin. Från oktober till mars lever vi mestadels på det D-vitamin som huden bildade av solens strålar under det ljusa halvåret. Men nu står solen så lågt att UVB-strålningen filtreras bort och det finns ganska lite D-vitamin i födan.
- Högst nivå av D-vitamin i kroppen har vi i slutet av augusti. Och allra lägst i mars vilket intressant nog sammanfaller med när vi har som mest depressioner, infektioner och influensor, säger Martin Carlsson och syftar då förstås på att immunförsvaret blir bättre om man har tillräckligt hög halt av D-vitamin, enligt flera studier.
- D-vitamin hjälper inte mot allt, som extremisterna hävdar, men en stor mängd sjukdomar tros ha koppling till D-vitaminbrist. Jag ger min familj och mig själv mellan 1000 och 1500 IE under vinterhalvåret och har knappt varit förkyld sedan dess.
Normalt sett får vi cirka tio procent av D-vitaminet från kosten, främst från fisk och D-vitaminberikade mejeriprodukter – varav ungefär en tredjedel från mjölkprodukter, en tredjedel från margarinprodukter och en tredjedel från feta fiskar.
Annonser
