den 23 oktober 2017
Binjurar och bukspottkörtel
För att svara på frågan om avlastning eller hormonsubstitution, börjar vi med en rad andra frågor, för att komma fram till ett svar. Kan man verkligen överstimulera bukspottkörteln (pancreas)? Kan det vara så att utmattningssyndromet är en binjuresjukdom och kan binjurarna överstimuleras? Kan körtlarna utarmas? Vilka blir i så fall följderna av överstimulering och utarmning? Vilka sjukdomar kan det leda till?
Vi börjar med bukspottkörteln (pancreas) och frågar oss vad som händer vid överstimulering av de insulinproducerande betacellerna i pancreas?
Insulinsekretionen stimuleras ju i första hand av socker och stärkelserika livsmedel, vilka båda blir glukos i blodbanan. Glukoshalten regleras av insulin, som sänker blodsockret till hälsosamma nivåer. Sockret används till energi i cellerna och lagras som fett vid överskott. Cellerna skyddar sig dock från för höga halter glukos genom att kräva allt högre halter insulin för att öppna sina portar. På så sätt uppkommer en minskad insulinkänslighet och vi får en insulinresistens. Kurvan illustrerar insulinsvaret, som kan vara minst dubbelt så stort som glukosstegringen.
Vad händer vid överstimulering av de kortisol- och adrenalinproducerande cellerna i binjurarna?
Binjurarna är känsliga för såväl psykisk som fysisk stress. De får signaler om att nu behövs det mera energi. Genom att snabbt skicka ut adrenalin och kortisol, ger de levern besked om att det behövs mer glukos. Den glukos som ej används, lagras som fett. Vid konstant höga glukoshalter såsom vid kronisk stress behövs det insulin för att blodsockret ej skall bli skadligt högt. Vi inser att även vid kronisk stress stiger insulinhalterna i blodet och bidrar till insulinresistens. I metabolt syndrom ingår just kriterier som orsakas av insulinresistens, såsom blodtrycksförhöjning, blodsockerförhöjning, blodfettrubbning och ett ökat bukomfång.