den 23 oktober 2017
Anknytning skyddar hjärnan mot stress
Jag var privilegierad som barn och hade förmånen att växa upp i en familj där mamma arbetade hemma medan vi barn var små. Det var ganska vanligt på 50- och 60-talet. Som ung hade hon studerat och haft flera anställningar och levt ett aktivt professionellt liv. När hon gifte sig med vår far, som hade en krävande ställning i samhället, föll det sig naturligt för henne att stanna hemma och ta hand om barn och familj. Då vi barn var 4-5 år gamla började vi i kindergarten några få timmar per dag. Men det var alltid mamma som var den viktigaste personen för oss, och även om hon hade många aktiviteter hemmavid eller borta, fanns hon alltid i närheten. Vi kunde alltid gå till henne för att få tröst, stöd och uppmuntran, med lite medverkan av pappa när han kunde.
För några år sedan dog mamma, gammal och ”mätt på dagar”, med sin dotters hand i sin. Cancern hade tagit henne men hon led inte och var in i det sista närvarande och deltog i livet omkring sig. Vi tre syskon turades om att vara hos henne hela tiden när vi förstod att slutet var nära. Hon hade haft ett långt och rikt liv och vi barn hade alltid stått i centrum av hennes uppmärksamhet, nu kunde vi ge åtminstone lite tillbaka. För oss var hon en strålande mamma som vi minns med tacksamhet. Att vi har klarat oss bra i livet är till stor del hennes förtjänst.
Även om min barndom ligger långt tillbaka i tiden är det relevant att fråga sig: Vilken betydelse har föräldrarna, och framför allt mamman, för det lilla barnets utveckling? Är institutioner det bästa för barnet? Hur kan vi skydda våra barn mot stress under ungdomen och i vuxenlivet?
Merlins död – anknytning hos schimpanser
Då jag många år senare avslutade min biologexamen vid Köpenhamns universitet och stod inför valet av inriktning blev jag intresserad av schimpanser och studier utförda i Tanzaniareservatet (Tanzanias nationalpark Gombe) av den brittiska zoologen Jane van Lawick-Goodall. Det var speciellt ett moment som tilldrog sig min uppmärksamhet extra mycket. Vid ett tillfälle dog en schimpansmamma och efterlämnade fyra små barn. Den yngsta var bara 14 månader och de två veckor den överlevde sin mor bars den ständigt runt av sin sex år äldre bror. Han delade också sin mat med den. Men då modersmjölken vid den åldern är den viktigaste födan dog den av undernäring. De tre andra ungarna var 3-4 år gamla och en av dem lyckades aldrig få känslomässig kontakt med något av de andra syskonen. Den reagerade på moderns död med att sluta leka, blev slö och vandrade runt ensam eller tillsammans med andra schimpanser i olika grupper.
Annonser
