den 23 oktober 2017
Är EBM den ultimata läkekonsten?
I en tidigare artikel ställde jag frågan om läkekonsten vilar på empirisk eller rationell (d.v.s. teoretisk) grund (Med. Access 1-2017). Det har under läkekonstens långa historia funnits motsättningar mellan dessa synsätt, men idag torde man kunna säga att man nått en syntes mellan de två, och den kallas evidensbaserad medicin (EBM). Här vill jag nu diskutera om EBM utgör höjden av läkekonst. Är det så, att bara läkaren förlitar sig på EBM förväntas han ge den bästa vården?
EBM handlar om jämförelse mellan grupper
EBM grundar sig på stora och många kliniska studier med kontrollgrupper och behandlingsgrupper utvalda med specifika kriterier. Detta är värdefullt när man vill diskutera hälsotillståndet i stort för t.ex. ett lands befolkning eller dess undergrupper, såsom kvinnor, kroppsarbetare, barn gamla, funktionsnedsatta o.s.v.
Läkaren som skall utöva sin konst har att göra med endast en patient. I den situationen måste han ta hänsyn till hur väl den patienten passar in i de EBM-genererande studierna. Även om de flesta kriterier verkar passa kan det finnas något avgörande som inte passar, kanske t.o.m. kontra-indicerar en behandling man har i tankarna. Detta får läkaren veta genom en omsorgsfull anamnes och diagnostiska prover och tester. Han kan alltså inte rakt av bara slå upp i några guidelines och vara säker på att han gör rätt. Dessutom är EBM oftast grundat på jämförelse med placebo, vars effekt sålunda är borträknad.
Stora EBM-grundande studier av symptom enbart är sällsynta. Den högsta graden av effekt i EBM-studier är död, den näst högsta är svåra komplikationer som leder till någon form av inkapacitet (förlamningar p.g.a. stroke, hjärtsvikt p.g.a. hjärtinfarkt). Detta är inte den primära frågeställningen i det enskilda patientmötet. Patienter söker oftast läkare för att få hjälp med symptomlindring. Där finns alltså ett stort område inom medicinen där läkaren endast har sin egen och ev. kollegors muntliga eller skriftliga erfarenheter att lita till. Dessa erfarenheter är observationella, och den stora skillnaden mot EBM-grundande studier är att placeboeffekten inte är borträknad.