den 23 oktober 2017
50 år med IgE
Förhistoria Redan i slutet av 1800-talet kände man till att besvär, s.k. allergier, från övre luftvägarna kunde bero på pollen och med hjälp av ”drakar” samlade man luftburna pollen och kunde se om det var höga eller låga pollen-halter. Vid höga halter försämrades denna s.k. hösnuva. Och man visste att dessa personerna hade positiv hudtest mot pollen-extrakt. Men de bakomliggande mekanismerna förstod man inte.
I New York fanns Dr. Ramirez som bl.a. behandlade patienter med blodtransfusioner. Det brukade alltid gå bra men en gång fick en patient efter transfusionen svår astma när han åkte hästdroska i Central Park. Dr. Ramirez var observant och kallade in blodgivaren. Det visade sig då att denne var allergiker och brukade få astma efter kontakt med hästar. Dr. Ramirez publicerade 1919 sin observation och initierade letandet efter den faktor, s.k. reagin, i blodet som orsakade allergi. Ett par år senare rapporterade Prausnitz och Küstner att man med ett litet blodprov kunde överföra en positiv hudtest. Denna s.k. PK-test kom att användas för att spåra reaginer.
På 60-talet var intresset för reaginer mycket stort. Flera erkända forskare skrev artiklar där de framförde argument för att de var antikroppar av immunglobulin klass A, dvs IgA. Det definitiva beviset publicerades av K. och T. Ishizaka 1964 i en omfattande artikel i den ansedda tidskriften Immunochemistry.1 Deras helt rena gamma-A kunde i dos-respons blockera P-K testen. Tyvärr kunde andra forskare inte upprepa deras fynd och man började ifrågasätta artikelns trovärdighet. Senare har Ishizaka och någon forskare försökt förklara resultaten med att deras gamma A-preparation hade en signifikant kontamination av IgE, dvs det allergi-initerande immunglobulin som då var upptäckt. Men denna förklaring håller inte. Enligt artikeln var ett steg i reningen av deras gamma-A fraktion reduktion och alkylering. Men i slutet av 60-talet visade de och andra att det förstör den unika struktur på reaginerna som krävs för bindning till de IgE-specifika receptorerna på ytan av de inflammatoriska cellerna mast celler och basofila granulocyter.