Överlevnad vid hjärtstopp på sjukhus en resursfråga

Hjärtstopp innebär att hjärtats förmåga att pumpa blod upphör. Inom några sekunder uppstår medvetslöshet och inom några minuter börjar hjärnceller att dö, med irreparabla skador som följd.

Det absolut viktigaste för att öka chansen till överlevnad är att återställa cirkulationen av syresatt blod i kroppen. Detta görs med hjälp av bröstkompressioner och inblåsning av luft i lungorna, alltså hjärt-lungräddning (HLR), samt med elstöt från defibrillator.

Årligen drabbas uppskattningsvis 10 000 personer i Sverige av hjärtstopp där HLR påbörjas, varav en tredjedel på sjukhus och två tredjedelar i andra miljöer. I den aktuella avhandlingen undersöks överlevnad kopplad till en mängd faktorer.

Sämre överlevnad med mindre resurser

– Vi vet att ålder och samsjuklighet påverkar chansen till överlevnad, men det är inte mycket vi i vården kan göra åt så kallade icke modifierbara faktorer. Det är viktigt att förstå deras betydelse för prognosen men de ändrar inte alltid handläggningen av patienten, säger Fredrik Hessulf, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare i anestesi och intensivvård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal.

Avhandlingen visar att överlevnaden i Sverige är relativt hög, cirka 30 procent i gruppen patienter på sjukhus, och att en majoritet av överlevarna är vid liv ett år senare. Följsamheten till HLR-riktlinjerna är också god. I cirka 70-80 procent av fallen som inträffar på sjukhus påbörjas HLR inom en minut, och vid behov defibrillering inom tre minuter, från konstaterat hjärtstopp.

Att överlevnaden vid hjärtstopp på sjukhus sjunker från dagtid till kvälls- och nattetid bekräftar tidigare studier på området. Avhandlingen visar också att överlevnaden minskade proportionellt mer på avdelningar med mindre resurser, på små sjukhus (färre än 100 sängplatser) jämfört med stora (400 sängplatser eller fler) och på icke universitetssjukhus jämfört med universitetssjukhus.

Hög andel med hjärt-kärlsjukdom

– Vår teori är att skillnaderna framför allt beror på resursfördelning och i viss mån på skillnader i kompetens. På mindre sjukhus finns mindre resurser och bland annat minskar kompetensen mer nattetid jämfört med på stora sjukhus där flera parallella jourlinjer med specialister bemannas dygnet runt. På små sjukhus är det inte ovanligt att relativt oerfarna läkarkollegor förväntas ta ett mycket stort ansvar med uppbackning på telefon, säger Fredrik Hessulf.

I arbetet med sin avhandling har han även varit med och skapat en modell för att förutsäga överlevnad hos personer som får hjärtstopp i andra miljöer än på sjukhus, med siktet inställt på ett beslutsstöd för vården. Fredrik Hessulf studerade också förekomsten av hjärt-kärlsjukdom som högt blodtryck och hjärtsvikt hos individer som fick hjärtstopp i icke sjukhusmiljö.

– Som väntat var kardiovaskulär sjuklighet hög i denna grupp. Nästan 60 procent av de som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus hade någon typ av kardiovaskulär åkomma och minst 45 procent hade högt blodtryck, avslutar han.

Titel: Aspects of cardiac arrest in Sweden – studies based on the Swedish Registry for CPR, https://hdl.handle.net/2077/75175

Källa: Sahlgrenska akademin.