Ny statistik: Ökat antal dödsfall i hemmet som upptäcks efter en längre tid

Statistiken baseras på de dödsfallsutredningar som Rättsmedicinalverket genomför på uppdrag av Polismyndigheten och där endast personer som hittats avlidna i privat bostad har inkluderats. Nytt för årets statistik är att antalet avlidna enligt denna definition även redovisas per län.

Tiden har beräknats från registrerat dödsdatum alternativt det datum då personen senast sågs vid liv till det datum då den avlidne anträffats.

Ökat antal under 2025

Antalet personer som avlidit i hemmet och upptäckts efter minst en månad uppgick under 2025 till 309, att jämföra med 281 året innan. Ökningen består till största del av avlidna män.

Den största ökningen av antalet fall kan noteras i Stockholms län, som 2025 hade 77 dödsfall där personen legat avliden i hemmet i minst en månad jämfört med 60 fall under 2024.

- Det är angeläget att avlidna som blivit liggande en längre tid undersöks av oss på rättsmedicin i syfte att utesluta brott och för att kunna fastställa dödsorsak, säger Johanna Loisel, överläkare och specialist i rättsmedicin tillika chef för RMV:s rättsmedicinska enhet i Umeå.

Fortsatt större andel äldre och män

Tre fjärdedelar av personerna som legat döda i bostaden en vecka eller mer under 2025 var män samtidigt som sex av tio fall under året avser personer äldre än 65 år. I drygt 90 procent av fallen var rättsläkarens bedömning att personerna avlidit till följd av naturliga orsaker.

Bakgrund

Onaturliga dödsfall, det vill säga dödsfall som sannolikt orsakats av annat än enbart sjukdom, ska polisanmälas och genomgår i regel en rättsmedicinsk obduktion. Även i de fall då det är svårt att avgöra om dödsfallet är onaturligt, t. ex. vid framskriden förruttnelse, görs ofta en sådan obduktion.

Obduktionen görs i dessa fall dels för att identiteten kan vara oklar och för att utesluta brott men också för att utreda dödsorsak och dödssätt samt för att försöka uppskatta dödstidpunkten. Det senare kan nämligen försvåras av att kroppen förändras efter döden genom förruttnelse, då det kan bli svårare att urskilja skador.

Vid dödsfall med hög misstanke om brott kallas rättsläkare ofta till fyndplatsen och kan där göra undersökningar för att uppskatta dödstidpunkten. I övriga fall gör den ansvarige rättsläkaren en bedömning om när personen avled baserat på fynd vid obduktionen samt på uppgifter från polisen när personen senast kunnat bekräftats vara vid liv. Det kan handla om när dagstidningen senast tagits in i bostaden eller när den avlidne senast använt sin telefon.

Många gånger är läkaren beroende av detaljerad information från polisens undersökning av fyndplatsen, vilket oftast är personens bostad, för att försöka ringa in dessa datum. Utifrån kroppens skick vid obduktionen kan läkaren dock ofta göra en kvalificerad bedömning om hur länge personen legat avliden.

Ofta är det dock svårt att veta exakt vilken dag som personen avled, detta blir ännu svårare ju längre tid personen har legat avliden. Enbart utifrån en rättsmedicinsk obduktion, utan rättsläkarens närvaro på fyndplatsen, går exakt dödsdatumet sällan att fastslå, då registreras ett sannolikt dödsdatum som ibland kan bestå endast av år och månad och i vissa fall endast år.

I de fall där exakt dödsdatum saknas har i första hand datum för när personen senast sågs vid liv använts för att beräkna hur länge personen har legat avliden innan hen hittats. Om det även saknas exakt datum för när personen senast sågs i livet har det beräknats hur många månader det skiljer mellan den månad personen avled alternativt senast sågs vid liv och den månad personen hittades avliden i hemmet.

Källa: Rättsmedicinalverket.