Mindre risk för blödning med moderna blodförtunnare

Blodförtunnare tillhör de allra vanligaste läkemedlen. Läkemedelssubstansen warfarin har använts i över femtio år, och är framförallt känt under varumärket Waran. Under senare år har andra läkemedelssubstanser som motverkar proppar lanserats, bland annat en grupp med fyra olika blodförtunnande läkemedel som kallas NOAK (Non-vitamin K Orala Antikoagulantia).

Före införandet av NOAK genomfördes studier under kort behandlingstid, som visade att risken för blödningar minskade med behandlingen, jämfört med Waran. Detta har lett till att allt fler patienter som haft en blodpropp i lungan eller benet får livslång behandling med den nya typen av blodförtunnande läkemedel.

Omfattande svensk studie 

För första gången har forskare nu undersökt blödningsrisken vid både korttidsbehandling och förlängd behandling av blodproppar i ben och lungor i en landsomfattande svensk studie. Studien visar på fördelarna med NOAK, och då särskilt substansen apixaban som saluförs under läkemedelsnamnet Eliquis. Studien visar att risken för allvarliga blödningar är 45 procent lägre med apixaban jämfört med warfarin.

Studiens försteförfattare Katarina Glise Sandblad är doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset:

– Vi ser att apixaban ger en lägre blödningsrisk både på kort och lång sikt än warfarin. På kort sikt är risken för blödning också lägre jämfört med rivaroxaban (Xarelto), som är en annan läkedelssubstans i NOAK-familjen. Skillnaden mellan de olika läkemedlen är störst under de första månaderna av behandling, säger Katarina Glise Sandblad.

Liten andel fick Waran 

Studien är registerbaserad, och omfattar 45 000 patienter som tog blodförtunnande läkemedel för att behandla proppar i ben eller lunga under perioden 2014-2020. Av dessa patienter fick de flesta läkemedel inom NOAK-gruppen: 43 procent fick apixaban och 40 procent fick rivaroxaban. Nästan 15 procent fick warfarin. Ett fåtal behandlades med dabigatran (Pradaxa) eller edoxaban (Lixiana). Forskarna noterar att de patienter som fick Waran i genomsnitt var äldre och oftare multisjuka, vilket de tagit hänsyn till i analyserna.

Studien visar alltså att apixaban gav lägst blödningsrisk under de första sex månaderna av behandling. Även rivaroxaban hade lägre blödningsrisk än warfarin, men inte lika låg som apixaban. Skillnaden mellan apixaban och rivaroxaban var inte statistiskt säkerställd vid förlängd behandling, då båda dessa läkemedelssubstanser var associerade med en relativt låg blödningsrisk (cirka en procent årligen). 

Ett fåtal behöver Waran 

Användningen av warfarin minskar kontinuerligt. Waran har dock fortfarande en viss roll att spela som antikoagulerande behandling.

– Om en patient får Waran som ett nytt läkemedel av sin läkare idag görs det i de allra flesta fall av en god anledning, men det kan vara bra att som patient fråga om anledningen. Det gäller både patienter med förmaksflimmer och proppar i ben och lungor. Patienter som ammar, har en mekanisk hjärtklaff eller som har ett särskilt tillstånd som innebär att blodets förmåga att koagulera är störd kan behöva få Waran istället, men många andra skulle kunna byta till NOAK, säger Katarina Glise Sandblad.

Studiens resultat publiceras i tidskriften Journal of Internal Medicine.

Titel: Association of type of oral anticoagulation with risk of bleeding in 45,114 patients with venous thromboembolism during initial and extended treatment – a nationwide register-based study, https://doi.org/10.1111/joim.13712

Källa: Sahlgrenska akademin.