den 31 maj 2023

Livsstil och rökning påverkar risk för inflammatorisk tarmsjukdom


Risken att drabbas av tarmsjukdomen ulcerös kolit ökar på samma sätt som för andra tarmsjukdomar, om man röker. Det är tvärtemot vad som tidigare har antagits. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Även tecken på brist på järn och vitamin B6 har kunnat ses hos dessa patienter innan de har fått sin diagnos.

Lovisa Widbom

Doktorand. Foto: Privat.

 – Inflammatorisk tarmsjukdom är en kronisk och mycket besvärande sjukdom där det inte finns någon botande behandling. Därför är det viktigt att få klarlagt vilka faktorer som går att påverka för att minska risken att drabbas, säger Lovisa Widbom, doktorand vid Umeå universitet.

Att rökning ökar risken för många allvarliga sjukdomar är väl känt. Men det har länge ansetts att tjocktarmssjukdomen ulcerös kolit är ett av få undantag, där rökning rent av skulle kunna skydda mot att utveckla sjukdomen. I sin avhandling vid Institutionen för medicinsk biovetenskap vid Umeå universitet visar Lovisa Widbom dock att rökning ökar risken att drabbas av de båda inflammatoriska tarmsjukdomarna Crohns sjukdom och ulcerös kolit, inte bara Crohns sjukdom som tidigare antagits.

Sambandet mellan rökning och tarmsjukdomarna gick att se både i enkätdata och genom blodprov där halten av ämnet kotinin mättes i blodet. Kotinin är en nedbrytningsprodukt av nikotin. Studien visade att de som aldrig hade rökt hade en lägre risk att bli sjuka. Däremot sågs inget motsvarande samband för snusare, trots att snusare också kan få i sig stora mängder nikotin. Andra studier har visat på ökad risk för förtida död också för snusare, men just risken för inflammatorisk tarmsjukdom tycks alltså inte påverkas.

Symtomen vid inflammatoriska tarmsjukdom, IBD, kan vara diarré eller blod i avföringen, och sjukdomen är livslång. Cirka 0,5% av Sveriges befolkning har inflammatorisk tarmsjukdom. Sjukdomen kan debutera i alla åldrar, och när man väl har fått sjukdomen är den livslång.

Sjukdomarna orsakar inflammation av tarmens slemhinna. Exakt vad som utlöser insjuknandet har varit oklart, men det har gått att se skillnader både i tarmflora och immunförsvar vid jämförelser mellan friska och personer med IBD. Syftet med Lovisa Widboms avhandling var främst att studera livsstilsfaktorer som personer själv delvis kan påverka. De faktorer som särskilt studerades var relaterade till tobak, järn, vitamin B6 och aminosyran tryptofan.

Hos män var det vanligare med järnbrist och lägre koncentrationer av järnlagringsmolekylen ferritin hos de som senare fick diagnosen IBD jämfört med friska. Hos kvinnor var det ännu vanligare med järnbrist, men där var det ingen skillnad mellan de som senare blev sjuka och de som förblev friska.

Slutligen undersöktes status för vitamin B6 och omsättning av tryptofan, en livsnödvändig aminosyra som man måste få i sig via kosten. Det fanns ingen skillnad i hur mycket vitamin B6 personerna fick i sig från kosten. Däremot var koncentrationerna av vitamin B6 i blodet betydligt lägre hos de som senare fick en IBD diagnos. Gällande tryptofanomsättningen såg man en lägre koncentration av flera nedbrytningsprodukter som behöver vitamin B6 för att bildas. En möjlig förklaring kan vara att tarmfloran hos friska bildar vitamin B6, och kanske även nedbrytningsprodukter av tryptofan i större utsträckning än hos de som senare utvecklar IBD.

– Det behövs mer forskning för att säga om och i så fall hur vitamin B6 och tryptofan går att påverka för att minska riskerna, exempelvis genom att med rätt föda stimulera viss bakterieflora i tarmen. Men helt klart är att alla gör klokt i att inte röka för att minska risken för inflammatorisk tarmsjukdom, säger Lovisa Widbom.

Avhandlingens studier är baserade på data från Västerbottens hälsoundersökningar och från data insamlad i samband med mammografiscreeningar i Västerbotten. Information har kombinerats från enkäter och blodprover. Från enkäter kom information om livsstilsfaktorer som till exempel kost, rökning och fysisk aktivitet. Blodprover som har lagrats i biobanken har använts, både från personer som lämnat prover före de fått en IBD diagnos och från friska personer för att kunna jämföra och hitta skillnader.

Avhandling
https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-208115

Källa: Umeå Universitet.


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas


Annonser