den 8 juni 2026
Varför måste svenska cancerpatienter vänta 600 dagar på nya behandlingar?
Svenska cancerpatienter får i dag vänta längre på nya behandlingar än patienter i många andra europeiska länder. En ny rapport visar att det i genomsnitt tar över 600 dagar från ett EU-godkännande av ett nytt cancerläkemedel för patienter i Sverige, jämfört med drygt 100 dagar i Tyskland.
Detta diskuterades vid ett möte som arrangerades av Blåscancerförbundet i slutet av maj, tillsammans med frågor hur detta står sig i förhållande till personcentrerad vård och patientlagen.
På mötet berättades också om en pågående svensk forskningsstudie, BioBladder, inriktad på precisionsmedicin vid urinblåsecancer. Målet är att samla in biologiska prover (biobank) för att hitta biomarkörer som fungerar som "molekylära fingeravtryck".
- Biomarkörer kan bli ett viktigt verktyg för att göra vården mer träffsäker och individanpassad för patienter med urinblåsecancer. Målet är att kunna förutse vilka behandlingar som fungerar bäst för olika patienter och samtidigt undvika behandlingar med låg sannolikhet att hjälpa, säger Fernanda Costa Svedman, överläkare, Karolinska Universitetssjukhuset, forskare och medicine doktor vid Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
Många patienter missas
Det finns ett stort behov av precisionsmedicin, säger Fernanda Costa Svedman.
- Även om överlevnaden vid urinblåsecancer är mycket bättre vill vi se att den blir ännu bättre. Det kan kännas frustrerande att veta att det finns andra, nya och kanske mer effektiva behandlingar som vi inte kan erbjuda våra patienter för att läkemedlen ännu inte är godkända här. Det finns idag kombinationer av behandling som inte bara är lite utan mycket bättre, faktiskt dubbelt så bra som de vi använder nu.
- Det måste självklart finnas en checkpoint: Man kan inte släppa in allt. Men den tid som det tar för ett godkännande i Sverige är inte acceptabel. Under de månaderna har vi missat många patienter.
Förra året hade Blåscancerförbundet på sitt årliga möte ett exempel på en kombinationsbehandling som rev ner applåder på internationella cancerkongresser, men som inte nådde svenska patienter förrän långt senare än i många andra EU-länder. I år är ett aktuellt exempel läkemedlet Imfinzi, som sedan länge används i bland annat Norge och flera andra europeiska länder, men som svenska patienter fortfarande inte har tillgång till.
Respekt för att patienter vill ha det bästa
- Jag har väldigt stor respekt för att man som patient vill ha det bästa och det nyaste, säger Kjell Ivarsson, docent, nationell cancersamordnare och medlem i regeringens samverkansgrupp om implementering av en ny cancerstrategi.
- Det händer oerhört mycket inom cancerområdet, det finns mycket vi behöver ta hänsyn till. Personbaserade behandlingar kommer att bli mycket mer skräddarsydda än de har varit tidigare. Det finns saker vi behöver förbättra i den här processen. Vi behöver jobba tillsammans för att förkorta de här tiderna.
Axel Wolf, professor personcentrerad vård vid GPCC, Centrum för personcentrerad vård, Göteborgs universitet:
- Vi bygger vår evidens på beprövad erfarenhet, inte den nyaste behandlingen. Även om ett läkemedel blir godkänt i EU har varje land en egen process. Vi behöver dock förstå hur vi ska kunna öka personcentreringen i beslutsystemen. Hur vi får in patienternas och anhörigas röst även i beslutssystemen. Det innebär inte ett ”smörgåsbord” där patienten väljer behandling fritt, men det måste finnas en transparens och en möjlighet att få till stånd en diskussion och förklaring.
Ny läkare vid varje besök
Holger Eriksson, patient med urinblåsecancer och styrelseledamot i Blåscancerförbundet, vittnade om svårigheten att få en stabil läkarrelation.
- Under nästan hela första året hade jag en ny läkare vid varje besök, det var omöjligt att få en röd tråd i det hela.
För ett år sedan anslöt sig Holger Eriksson till Blåscancerförbundet, och blev medveten om att det finns nyare behandlingsalternativ. Men upplevde att det inte fanns möjlighet att diskutera detta med en läkare, bara en ”mur av sköterskor”.
- Patientlagen som kom 2015 är egentligen en utökning av Hälso- och Sjukvårdslagen, där delaktighet är en viktig faktor, förklarade Axel Wolf. Den handlar om delaktighet när det gäller beslut, att bli behandlad med respekt, få information, vara delaktig i processen, få information om olika behandlingsalternativ. Det har tyvärr inte blivit riktigt så, vi har inte kommit så långt som lagen föreslår.
Skribent: Susanna Hauffman, medicinjournalist.
Annonser
