den 27 april 2026
Medicinforskare striktast med etiken – åtminstone i teorin
Forskare inom medicin är striktare medan samhällsvetare, naturvetare och humanister är mer tillåtande. Inställningen till etiskt problematiska sätt att bedriva forskning skiljer sig tydligt åt mellan vetenskapsområden visar en studie från Linköpings universitet.
Linköpingsforskarna har undersökt forskarsamhällets attityder via en enkät till drygt 11 000 forskare verksamma i Sverige. Bakgrunden till studien är den stundtals hårda samhällsdebatten kring forskningens trovärdighet.
På en sjugradig skala fick deltagarna skatta sin inställning till allt från solklara former av fusk till forskningspraktiker som ligger mer i gråzonen. Resultaten presenteras i tidskriften Research Policy.
Enigheten är stor om att det är fel att fabricera resultat eller plagiera andras arbete. Men även forskningsutövning i gråzonen ses allmänt som oacceptabelt. Hur starkt man tar avstånd skiljer sig dock åt mellan forskningsområden. Forskare inom medicin har en klart striktare inställning än kollegor inom samhällsvetenskap och humaniora. Främst ser de allvarligare på beteenden som innebär bristande respekt för individer och samhälle.
– Det är intressant eftersom tidigare studier, där forskare själva fått uppge hur de faktiskt gör i praktiken, visar att avsteg från god forskningssed är vanligare inom medicin. Antalet artiklar som dras tillbaka är också högst inom medicin. Det pekar på en potentiell spänning mellan attityd och praktik, säger Amanda Lindkvist, doktorand vid den tvärvetenskapliga forskargruppen Jedilab på avdelningen för nationalekonomi vid Linköpings universitet.
Enkäten visar att samhällsvetare och humanister främst tar lite lättare på så kallad öppen vetenskap. De har till exempel mer överseende med att forskare inte delar med sig av data eller låter bli att i förväg meddela hur en studie är upplagd, så kallad förregistrering. Syftet med öppen vetenskap är att öka transparensen och därmed trovärdigheten hos forskningen.
Skillnaderna mellan forskningsfält skulle kunna förklaras av traditioner, föreslår LiU-forskarna. Medicinområdet har länge haft formella etiska regler för sin verksamhet. Men det kan också finnas goda skäl för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap att ibland göra andra etiska bedömningar än medicinare. Det kan exempelvis anses oetiskt att öppet dela med sig av data som samlats in via intervjuer eller fältanteckningar. Detta eftersom deltagare i en studie då skulle kunna identifieras.
Enkäten har även skickats till ledamöter i svenska forskningsetiska kommittéer. Det visar sig att de är strängare i sina attityder än forskarna själva, oavsett vilket område de är satta att granska. Skillnaderna väcker frågor om hur ett forskningsetiskt system egentligen ska utformas, menar LiU-forskarna. Kan – och bör – samma etiska regler gälla för alla forskningsfält?
Men den största variationen i etiska attityder ligger inte mellan discipliner, utan mellan individer inom samma fält, visar studien. Även inom medicin – det mest restriktiva området – finns betydande skillnader i hur forskare bedömer olika praktiker.
– Även om fälttillhörighet har betydelse för hur man bedömer tveksamma forskningspraktiker så finns det andra faktorer som också spelar in, såsom ens individuella moraliska ställningstagande, säger biträdande universitetslektor Lina Koppel vid Jedilab på Linköpings universitet.
Artikel: Is research ethics discipline-specific? A survey of researchers' and ethics reviewers' views on research misconduct and questionable practices (2026), A Lindkvist, L Koppel, D Andersson, D Västfjäll, G Tinghög, Research Policy, publicerad online 20 februari 2026, DOI: 10.1016/j.respol.2026.105435
Forskningen: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0048733326000260
Källa: Linköpings universitet.
Annonser
