Blomsterprakten som skördar trafikoffer

Den aktuella studien har undersökt vilken roll som vägkanter spelar för humlor. Å ena sidan kan blomsterfyllda vägkanter vara värdefulla eftersom de bidrar med livsmiljöer för växter och ger föda till pollinerande insekter. Å andra sidan kan de vara en farlig miljö för insekterna att söka föda i. Blomrika vägkanter har dessutom utpekats som angelägna inom svensk naturvårdspolitik.

Till sin hjälp har forskarna haft specialtränade hundar som lärt sig att sniffa efter humlebon. Kartläggningen omfattar 60 vägkanter runtom i Skåne. Undersökningen har jämfört antalet levande och döda humlor längs vägen med olika trafikintensitet. Forskarna fann fler döda humlor när trafikflödet var högt jämförd med när det var lågt.

– Längs de minsta trafikerade vägarna hittade vi knappt några döda humlor alls, men redan vid runt 4 000 fordon per dygn hittade vi fler döda än levande humlor under våra inventeringar, säger Sofia Blomqvist, doktorand vid Lunds universitet.

Till sin förvåning fann forskarna i princip inga humlebon i vägkanter längs normaltrafikerade sträckor. De humlebon som låg nästan uteslutande i privata vägkanter utan trafik eller med mycket lågt trafikflöde.

Undersökningen visar alltså att det huvudsakligen är de mindre trafikerade vägarna som bidrar med boplatser för humlorna.

Studien visar även att dödligheten längs dessa vägsträckor är låg. Forskarna konstaterar att en stor del av Sveriges vägnät utgörs av just sådana lågtrafikerade vägar, vilket de menar ger hopp om att blomrika vägkanter kan göra nytta för humlor om åtgärder för att gynna blommor fokuserar på dessa sträckor.

– Vissa sådana vägar är privata så markägare, allmänheten och vägföreningar har stora möjligheter att anpassa skötseln för att gynna den lokala floran och humlor. Många skulle säkert vara villiga att minska på klippningen för att hjälpa humlorna, säger Sofia Blomqvist.

Det är Trafikverket som har finansierat den aktuella studien för att öka kunskapen om hur vägkanter och natur samspelar. Johan Rydlöv, sakkunnig på Trafikverket, ser ett stort värde i undersökningen.

– Detta ökar vår möjlighet att arbeta med effektiva åtgärder. Nu kan vi bättre förutsäga när en åtgärd blir bra för pollinatörer, säger han.

I vägkanter hittar man ofta blommor som var vanligare förr, såsom blåklockor, prästkragar och åkervädd.

Många av de arterna är viktiga för humlor och andra insekter, men har minskat för att deras livsmiljöer har försvunnit. I Trafikverkets miljöarbete ingår att identifiera artrika vägkanter och sedan anpassa deras skötsel för att gynna den biologiska mångfalden, till exempel genom att minska på klippningen. Då andra blommorna sätter frö och det blir även mer mat till de pollinerande insekterna.

Artrika vägkanter har nyligen lyft som en av flera livsmiljöer i diskussioner om hur Sverige ska uppnå EU:s mål om 30 procent skyddad natur, och i Sveriges restaureringsplan har ett av förslagen varit att det statliga stödet till enskilda vägar kan användas för restaurering av natur i vägkanter.

Johan Rydlöv konstaterar att artrika vägkanter är viktiga för flera olika aspekter. De kan vara betydelsefulla för olika växter och kan även hjälpa vissa arters spridning mellan andra livsmiljöer, förklarar han.

– Andra studier har också visat att vägkantsbredden kan buffra delar av effekten från trafiken, säger Johan Rydlöv.

Forskarna bakom den aktuella studien påtalar samtidigt att satsningar på artrika vägkanter inte får riskera att sänka prioritering av skyddsinsatser gällande andra naturmiljöer.

– Även om anpassad skötsel längs lågtrafikerade vägar kan vara värdefull för att gynna biologisk mångfald bör denna typ av miljö inte ses som en ersättning för traditionella bevarandemiljöer såsom naturbetesmarker och slåtterängar, säger Sofia Blomqvist.

Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation.

Källa: Lunds universitet.