Ny metod att klassificera lungcancerpatienter inför immunterapi

Ett sätt att behandla cancer är en sorts immunterapi där läkemedel används för att hämma den ”broms” som cancerceller skapar för att undvika att angripas av kroppens eget immunsystem. Sådana läkemedel kallas för checkpoint-inhibitorer och de blockerar helt enkelt interaktionen mellan två molekyler som annars hade deltagit i ett försvagat immunsvar. En grupp sådana läkemedel som numera används för att behandla flera olika cancerformer kallas PD1/PD-L1-hämmare.

Tyvärr är det endast en minoritet av alla patienter som får ett bestående svar på PD1/PD-L1-hämmare. Dessutom är behandlingseffekten svår att förutsäga. För att optimera nyttan med PD1/PD-L1-hämmare är det därför angeläget att kunna ta reda på vilka patienter som har störst chans att svara på behandlingen.

I den aktuella studien har forskarna testat ett nytt sätt att klassificera lungcancerpatienter. Metoden går ut på att detektera om molekylerna PD1 och PD-L1 interagerar med varandra direkt i patienternas tumörvävnad.

- Vår metod bygger på att cancercellernas broms på immunsvaret uppkommer då PD1-molekyler binder till PD-L1-molekyler. Vi använt den så kallade andra generationen av PLA-tekniken, som kan detektera interaktioner mellan två specifika molekyler, och blev överraskade av hur bra det fungerade. Trots att vi använde små diagnostiska vävnadsprover visar tekniken tydligt om, och var, PD1- och PD-L1-molekylen har bundit till varandra, säger Carina Strell, gruppledare vid institutioner för immunologi, genetik och patologi, som har låtit studera tillsammans med Patrick Micke vid samma institution.

När forskarna jämför närvaron av PD1–PD-L1-interaktioner i olika cancerformer fann de färre interaktioner i cancerformer som ofta svarar dåligt på behandling med PD1/PD-L1-hämmare. Tvärtom så hade cancerformer där behandling med PD1/PD-L1-hämmare fungerade bra, högre nivåer av PD1–PD-L1-interaktioner.

- I lungcancerpatienter som behandlats med PD1/PD-L1-hämmare vid Akademiska sjukhuset såg vi att patienter som uppvisade fler PD1–PD-L1-interaktioner hade svarat bättre på behandlingen och hade en längre överlevnad än de som hade färre interaktioner. Det är jättespännande resultat, säger Amanda Lindberg, doktorand i projektet och försteförfattare på forskningsartikeln.

Detektionen av PD1–PD-L1-interaktioner fungerade också bättre för att förutsäga svara på behandling med PD1/PD-L1-hämmare jämfört med nuvarande metoder som går ut på att detektera närvaro av PD-L1.

- I det här projektet har vi samarbetat med företaget Navinci Diagnostics, som utvecklats den andra generationen av PLA-tekniken. Våra resultat visar att bra relationer mellan akademi och bioteknikföretag kan leda till kliniska relevanta framgångar. Metoden bör nu testas i kliniken som ett förbättrat diagnosverktyg för att klassificera cancerpatienter inför immunterapibehandling, säger Patrick Micke.

Forskargruppen hoppas i framtiden kunna utveckla flera potentiella diagnostiska tester baserade på PLA-teknik som kan hjälpa cancerpatienter och deras läkare att välja de mest effektiva läkemedlen.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Thoracic Oncology.

https://www.jto.org/article/S1556-0864(24)02547-4/fulltext

Källa: Uppsala universitet.