Ny genetisk kunskap om Hortons huvudvärk

Hortons huvudvärk leder till extremt intensiv och plågsam smärta kopplad till ena ögat. Patienter brukar beskriva hur det känns som att ögat håller på att tryckas ut ur huvudet. Huvudvärken börjar och slutar mycket plötsligt i attacker som varar mellan 15 minuter och tre timmar. Ofta återkommer dessa attacker vid ungefär samma tidpunkter på dygnet.

Det är inte känt vad som orsakar Hortons huvudvärk, men ärftlighet är en faktor. Nu har forskare vid Karolinska Institutet kartlagt denna ärftlighet genom att gå igenom blodprover från över 600 personer med Hortons huvudvärk och jämfört dem med prover från 1 100 kontrollpersoner. Forskarna har gjort en så kallad genome wide association study, en GWAS, där stora delar av genomet scannas av i jakt på avvikelser mellan patienter och kontrollpersoner. Och forskarna fick napp – de hittade två genetiska regioner som är relevanta för Hortons huvudvärk.

Internationellt samarbete

Forskarna har sedan samarbetat med en brittisk forskargrupp, som samlat in blod- och salivprover från drygt 850 personer med Hortons huvudvärk. En GWAS för hela denna grupp på ungefär 1 450 personer visade att ytterligare två genetiska regioner är relevanta för Hortons huvudvärk.

Därefter har forskarna jämfört sina resultat med forskargrupper från Nederländerna och Norge som identifierat samma fyra genetiska regioner. När data från samtliga fyra forskargrupper slogs samman i en första, preliminär metaanalys föll ytterligare några genetiska regioner ut som relevanta för Hortons huvudvärk. De svenska forskarna har nu startat ett internationellt samarbete, där fler forskargrupper som undersöker Hortons huvudvärk bjuds in att delta, The International Consortium for Cluster Headache Genetics (CCG). Syftet är att få ihop genetiska prover från ännu fler personer med Hortons huvudvärk.

– Vi blev överraskade av att vi fann så starka genetiska kopplingar på ett relativt begränsat material. Det tyder på att genetiken spelar en viktig roll i denna sjukdom, säger Carmen Fourier, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

I de områden av genomet som har ringats in som relevanta för Hortons huvudvärk finns flera gener som är intressanta att studera vidare. Där finns gener som har att göra med neuroinflammation, dygnsrytm och smärtsignalering. Där finns också regioner som tidigare har beskrivits vara relevanta för migrän.

Utvärdering av läkemedel

I dag används flera olika behandlingar vid Hortons huvudvärk, men ingen av dem är framtagen specifikt för denna huvudvärksform. Det rör sig om så kallade triptaner, som används vid migrän, vissa läkemedel som används vid blodtrycksreglering samt litium. Men alla är inte hjälpta av dessa läkemedel. Forskarna vill nu gå vidare och undersöka om bristande effekt kan ha att göra med den bakomliggande genetiken för dessa personer.

– Den GWAS vi nu har gjort är en bra bas för att gå vidare på flera sätt. En förhoppning är att vi via ett blod- eller salivprov från patienten skulle kunna få svar på om triptaner kan ha effekt och om så inte är fallet erbjuda andra läkemedel. På längre sikt hoppas vi få fram effektiva behandlingar som är riktade mot specifikt de gener som är relevanta vid Hortons huvudvärk, säger Andrea Carmine Belin, docent och forskargruppsledare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Publikation

”Genome Wide Association Study Identifies Risk Loci For Cluster Headache”, Emer O'Connor, Carmen Fourier, Caroline Ran, Prasanth Sivakumar, Franziska Liesecke, Laura Southgate, Aster Harder, Lisanne Vijfhuizen, Yip Hau Ying, Nicola Griffin, Nicholas Silver, Fayyaz Ahmed, Isabel Hostettler, Brendan Davies, Muhammed Cader, Benjamin Simpson, Roisin Sullivan, Stephanie Efthymiou, Joycee Adebimpe, Olivia Quinn, Ciaran Campbell, Gianpiero Cavalleri, Michail Vikelis, Tim Kelderman, Koen Paemeliere, Emer Kilbride, Lou Grangeon, Susie Lagrata, Daisuke Danno, Richard Trembath, Nicholas Wood, Bendik Winsvold, Anna Steinberg, Christina Sjöstrand, Elisabet Waldenlind, Jana Vandrovcova, Henry Houlden, Manjit Matharu, Andrea C Belin. Annals of Neurology, online 29 juni 2021, doi:10.1002/ana.26150.

Den svenska delen av studien är finansierad med medel från Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Stiftelsen Mellby Gård. Den brittiska delen av studien är finansierad med medel från Brain Research UK, The Wellcome Trust och Health Education England.

Källa: Karolinska Institutet