Mycket tidig medicinsk abort är effektivt och ofarligt

I Sverige skedde 35 550 aborter år 2023, drygt 60 procent innan den sjunde graviditetsveckans utgång. Ofta avvaktar man tills graviditeten går att konstatera med vaginalt ultraljud, för att utesluta en så kallad ektopisk graviditet eller utomkvedshavandeskap. Då finns embryot utanför livmodern, oftast i äggledaren.

En ektopisk graviditet avbryts inte vid medicinsk abort och kan bli livshotande för kvinnan. Med ultraljud går graviditeten att se i vecka fem till sex.  

– I dag vet kvinnor ofta om att de är gravida mycket tidigt. En majoritet vet också om de vill avsluta graviditeten och vill då gärna att det ska ske snarast. Observationsstudier har gett motstridiga resultat om effektivitet så vi ville studera om en mycket tidig abort är lika effektiv och säker som att vänta, säger Karin Brandell, gynekolog vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, studiens förstaförfattare.

Kvinnor från nio länder

I studien VEMA, Very early medical abortion, ingick drygt 1 500 kvinnor vid 26 kliniker i nio länder som sökte abort innan ultraljud kunde påvisa graviditeten. De lottades till antingen fördröjd abort tills att graviditeten konstaterats i livmodern (i vecka 5 eller 6) eller till tidig abort (i vecka 4–6). I båda fallen gavs två läkemedel – mifepriston och misoprostol.

Vid studiens start hade alla deltagare max sex veckors graviditet, inga symtom på ektopisk graviditet (som buksmärta eller blödning) eller några riskfaktorer för sådan (ha blivit gravid med spiral på plats eller tidigare ektopiska graviditeter). Utfallsmåttet var avslutad graviditet (komplett abort).

– Den mycket tidiga medicinska aborten var lika effektiv och det var säkert att göra en sådan, även vid en odiagnostiserad ektopisk graviditet, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor i obstetrik och gynekologi vid samma institution på Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, projektledare för VEMA-studien.

En politisk fråga

I båda grupperna hade drygt 95 procent av kvinnorna en komplett abort, men de få som misslyckades skiljde sig åt mellan grupperna. Vid fördröjd behandling var behandlingen ofullständig i 4,5 procent av fallen och kompletterades med ”skrapning”. I 0,1 procent av fallen fortsatte graviditeten. I den tidigare gruppen fortsatte graviditeten i 3 procent av fallen och 1,8 procent behövde skrapning. Totalt 1 procent av alla deltagarna hade en ektopisk graviditet. 

Kvinnorna i den tidiga gruppen rapporterade mindre smärta och blödning. I båda grupperna uttryckte kvinnorna också önskan om att göra aborten så snart som möjligt.

 – Abort är inte bara medicin utan även en politisk fråga. I Sverige kan kvinnan vid en misslyckad tidig abort göra om den en vecka senare. Men en kvinna i Texas, där gränsen går vid sex veckor, har inte den möjligheten. Därför var det viktigt att visa att tidig abort är likvärdig med dagens standardbehandling vid senare graviditet, säger Karin Brandell.

Bättre aborter och preventivmedel

 Forskarna vill nu pröva om en ny kombination av läkemedel vid tidig abort är effektiv även vid ektopisk graviditet. Dessutom utvecklar de nya preventivmedel, baserat på den ena komponenten i dagens medicinska abort, mifepriston.

– Det går att använda i lägre dos än vid abort för att förebygga oönskad graviditet genom att ta en tablett i veckan, eller vid behov, säger Kristina Gemzell Danielsson.

Studien finansierades av Vetenskapsrådet, forskningsfonder vid Hospital System of Helsinki and Uusimaa, European Society of Contraception and Reproductive Health, Nordic Federation of Societies of Obstetrics and Gynecology, Göteborgs läkaresällskap samt ALF-medel (Karolinska Institutet/Region Stockholm). Forskarnas intressekonflikter redovisas i sin helhet i studien.

Publikation: ”Randomized Trial of Very Early Medication Abortion ”,Karin Brandell, Tagrid Jar-Allah, John Reynolds-Wright, Helena Kopp Kallner, Helena Hognert, Frida Gyllenberg, Janina Kaislasuo, Anand Tamang, Heera Tuladhar, Clare Boerma, Karen Schimanski, Gillian Gibson, Mette Løkeland, Pia Teleman, Marie Bixo, Mette Mandrup Kjaer, Ervin Kallfa, Johan Bring, Oskari Heikinheimo, Sharon Cameron, and Kristina Gemzell-Danielsson, New England Journal of Medicine, online 6 november 2024, doi: 10.1056/NEJMoa2401646. Länk till artikeln: https://doi.org/10.1056/NEJMoa2401646

Källa: Karolinska Institutet.