Liten mängd lakrits höjer blodtrycket

Lakrits framställs från roten av plantor av släktet Glycyrrhiza och har länge använts som naturläkemedel och smaksättare. Det är dock känt att lakritsätande även kan höja blodtrycket. Det beror framför allt på ett ämne som heter glycyrrhizinsyra och som påverkar kroppens vätskebalans genom effekter på ett enzym i njuren. Högt blodtryck ökar i sin tur risken för hjärt-kärlsjukdom.

Både Europeiska unionen och Världshälsoorganisationen har kommit fram till att 100 mg glycyrrhizinsyra per dag sannolikt är säkert att äta för de flesta individer. Men en del äter mer lakrits än så. Svenska Livsmedelsverket har uppskattat att 5 procent av svenskarna har ett intag som är högre än denna nivå.

I den aktuella studien, som publicerats i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition, ville forskare vid Linköpings universitet testa om den gräns som anges som sannolikt säker verkligen är det eller inte.

Hur mycket glycyrrhizinsyra man får i sig när man äter lakrits är inte så lätt att veta. Koncentrationen av glycyrrhizinsyra i olika lakritsprodukter varierar nämligen mycket. Variationen kan bero på faktorer så som ursprung, lagringsförhållanden och vilken art lakritsroten kommer från. Dessutom anges inte mängden glycyrrhizinsyra på många produkter. Studien vid Linköpings universitet är den första där mängden glycyrrhizinsyra noggrant mätts i den lakrits som testats, samtidigt som studien haft en kontrollgrupp.

I studien fick 28 kvinnor och män i åldern 18–30 år under två olika perioder äta lakrits eller en kontrollprodukt som inte innehöll någon lakrits. Kontrollprodukten innehöll i stället salmiak, som ger smaken till saltlakrits. Lakritsen vägde 3,3 gram och innehöll 100 mg glycyrrhizinsyra, det vill säga den mängd som anges som sannolikt säker för de flesta att äta dagligen. Deltagarna lottades till att äta antingen lakrits eller kontrollprodukten under två veckor, göra ett uppehåll under två veckor, och sedan äta den andra varianten under två veckor. På detta sätt kunde forskarna jämföra effekten av båda sorterna hos samma person. Studiedeltagarna fick varje dag mäta sitt blodtryck hemma. I slutet av varje intagsperiod mätte forskarna nivåer av olika hormoner, saltbalansen och hjärtats belastning.

– I studien såg vi att ett dagligt intag av lakrits som innehöll 100 mg glycyrrhizinsyra höjde blodtrycket hos unga friska personer. Det har tidigare inte visats vid så små mängder lakrits, säger Peder af Geijerstam, doktorand vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet och ST-läkare i allmänmedicin, och studiens huvudförfattare.

När deltagarna åt lakrits ökade blodtrycket med i snitt 3,1 mmHg.

Forskarna mätte också två hormon som påverkas av lakrits och som reglerar vätskebalansen: renin och aldosteron. Nivåerna av båda dessa sjönk vid lakritsätandet. Den fjärdedel av studiedeltagarna som var känsligast, baserat på att deras nivåer av hormonerna renin och aldosteron sjönk mest efter att de ätit lakrits, fick också något ökad kroppsvikt, troligtvis på grund av ökad mängd vätska i kroppen. Denna grupp hade också höjda nivåer av ett protein som hjärtat utsöndrar mer av när det behöver arbeta hårdare med att pumpa runt blodet i kroppen, N-terminal pro-brain natriuretisk peptid (NT-proBNP). Detta tyder på ökad vätskevolym och belastning av hjärtat hos de individer som var mest känsliga för lakritsens effekter.

– Våra resultat ger anledning att iaktta en ökad försiktighet avseende rekommendationer och etikettering för livsmedel med lakrits, säger Fredrik Nyström, professor vid samma institution, som varit ansvarig för studien.

Artikel: A low dose of daily licorice intake affects renin, aldosterone, and home blood pressure in a randomized crossover trial, Peder af Geijerstam, Annelie Joelsson, Karin Rådholm och Fredrik Nyström, (2024). American Journal of Clinical Nutrition, Vol. 119, No. 3, 682-692. Publicerad online den 20 januari 2024, doi: 10.1016/j.ajcnut.2024.01.011

Studien har finansierats med stöd av bland annat styrkeområdet och forskningsnätverket LiU-CircM (Cirkulation och metabolism) vid Linköpings universitet, Nationella forskarskolan i allmänmedicin vid Umeå universitet, Konung Gustav V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse och Region Östergötland.

Källa: Linköpings universitet.