Hjärnmarkör i blodprov förutspår stroke

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och drabbar omkring en tredjedel av alla människor någon gång under livet. Förmaksflimmer är en vanlig orsak till stroke eftersom hjärtrytmrubbningen ökar risken för blodproppsbildning i hjärtats förmak. Många med förmaksflimmer behandlas därför med blodförtunnade läkemedel i strokeförebyggande syfte.

Blodförtunnande behandling innebär dock en ökad risk för allvarliga blödningar och därför får inte alla med förmaksflimmer denna behandling, utan endast de med en måttlig eller hög risk att drabbas av stroke. Därför är det viktigt att med så hög precision som möjligt kunna identifiera de individer som har nytta av behandlingen.

Forskarna har nu analyserat ämnet neurofilament, ett protein som frisätts från hjärnan vid skadlig belastning och syrebrist, i blodprover från fler än tretusen personer med förmaksflimmer. Forskarna följde därefter personerna i genomsnitt ett och ett halvt år. Personerna med höga nivåer av neurofilament i blodet hade högst risk att drabbas av stroke. Strokerisken var mer än tre gånger så hög hos den fjärdedel som hade högst nivåer av neurofilament i blodet än de med lägst nivåer.

− Eftersom risken att drabbas av stroke avgör vilken typ av behandling som är lämplig, kan det här bidra till att öka precisionen i valet av behandling, säger Julia Aulin, hjärtläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet och huvudförfattare till studien.

När forskarna sedan kombinerade neurofilament med vanliga hjärtblodprover från samma individer ökade förmågan att förutsäga stroke ytterligare.

− Vi har tidigare inte kunnat mäta förmaksflimrets effekt på hjärnan på det här sättet. Eftersom förmaksflimmer drabbar både hjärtat och hjärnan, är det logiskt att precisionen förbättras när man mäter båda två, säger Karl Sjölin, strokeläkare på Akademiska sjukhuset och medförfattare till studien.

I sjukvården används dagligen blodprover för att utvärdera våra organfunktioner för till exempel hjärta, njurar och lever, men för hjärnan saknas ett etablerat blodprov för värdering av hur hjärnan mår vid hjärt-kärlsjukdom.

− Man har känt till neurofilament under lång tid, men det är först på senare år vi börjat förstå hur vi ska använda det, tillägger Karl Sjölin.

Nästa steg är att undersöka hur olika behandlingar inom sjukvården påverkar nivåerna av neurofilament och om det i sin tur har någon betydelse för risken att drabbas av stroke eller död.

− Förhoppningen är att vi ska kunna komma in tidigare i förloppet och bromsa den skadliga belastningen på hjärnan innan den ger upphov till symtom. Sannolikt är resultaten överförbara till andra patientgrupper med hjärt-kärlrelaterade besvär, men det återstår att visa. Vår förhoppning är att man så småningom ska kunna mäta hjärnhälsan med ett enkelt blodprov på vårdcentralen, säger Julia Aulin.

Aulin et al., (2024) Neurofilament Light Chain and Risk of Stroke in Patients With Atrial Fibrillation, in Circulation

Julia Aulin tilldelades en miljon kronor under 2023-2024 av Hjärtlungfonden för forskning kring blodprov och strokerisk. Studien publicerades nyligen i tidskriften Circulation.

Källa: Uppsala universitet.