Förbättrad prostatadiagnostik kan hitta cancer i tidigare skeden

I första studien i Jan Chandra Engels doktorsavhandling ställdes den mycket vanliga frågan om män som söker för urinvägsbesvär ska utredas för prostatacancer med ett så kallat PSA-test. Bland cirka 4 500 män i åldern 50–69 år såg man att de som fick en cancerdiagnos inte hade mer symtom än de som inte hade cancer.

Snarare visade det sig att de med cancer, inklusive de med cancer som kan orsaka sjukdom och död, oftast hade mindre uttalade symtom.

Studien visar att urinvägsbesvär inte är ett tillförlitligt tecken på prostatacancer och att läkare bör använda sig av andra verktyg för att identifiera män som bör rekommenderas utredning.

– I andra studier jämfördes två riskstratifieringsverktyg som beräknar risken för prostatacancer. Resultatet visade trots att båda var bra på att förutsäga cancer – men de visade ganska olika resultat på individnivå. I synnerhet den ena kalkylatorn behövde justeras för att fungera bättre i vår studiepopulation.

Våra resultat från studier understryker vikten av att testa och anpassade riskverktyg innan de används rutinmässigt i vården, säger Jan Chandra Engel, specialistläkare urologi Danderyds sjukhus, forskare Karolinska Institutet, Institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus.

Riskkalkylator, MR, och vävnadsprover ger bättre träffsäkerhet vid prostatacancer

Magnetkameraundersökning av prostatan har påtagligt förändrats den diagnostiska kedjan sedan dess introduktion och är numera standard i utredningen av prostatacancer. Utvecklingen av metoder med fokus på just MR i Stockholm mellan 2010–2023 studerades i avhandlingen.

– Vi såg att samtidigt med kraftigt ökat användande av MR minska antalet män som behövde genomgå vävnadsprov av prostata. Dessutom finns en större andel behandlingskrävande cancrar och färre små ofarliga tumörer, så kallad överdiagnostik – vilket tyder på att diagnostiken blivit mer träffsäker, säger specialistläkaren Jan Chandra Engel.

Vidare studerades om man kunde utesluta de traditionella systematiska vävnadsprover och ersätta dem med enbart MR-riktade biopsier. Det visade sig att om man bara tar riktade prover och inte tar prova systematiskt från hela prostatan så försämras känsligheten med resultatet, vilket kan leda till att man missar potentiellt allvarlig cancer.

– Att enbart använda sig av MR-riktade vävnadsprover kan leda till att man underskattar patientens tumörbredning och allvarlighetsgrad av cancer, säger Jan Chandra Engel.

Våra fynd visade att man uppnår störst träffsäkerhet om man kombinerar riktade systematiska vävnadsprover.

Sammanfattning av avhandlingen – Samtida och framtida upptäckt av prostatacancer

En utmaning inom prostatacancerdiagnostiken idag är att identifiera rätt patienter för vidare utredning och behandling och undvika onödiga utredningar samt överbehandlingar av dem som inte behöver det.

Avhandlingen Contemporary and future prostate cancer detection belyser olika vinklar av hur utredning av prostatacancer ser ut och hur den kan förbättras. Sambandet mellan vattenkastningsbesvär och risken för prostatacancer visade sig vara mycket svagare än man tidigare trott, vilket påverkade hur dessa patienter bör utredas framöver. Vidare påvisade studieresultaten att moderna verktyg som riskkalkylatorer, MR och riktade vävnadsprover kan förbättra diagnostiken av prostatacancer, men behöver användas efter noggrant övervägande tillsammans med traditionella metoder.

Sammantaget bidrar avhandlingen till kunskapen om vilka män som bör rekommenderas utredning för prostatacancer och hur den ska utformas.

Forskningslänk: Disputation Jan Chandra Engels,

Källa: Danderyds sjukhus.