Diabetes och övervikt riskfaktorer för allvarlig malaria

Hur började ditt intresse för malaria?
– Jag har rest mycket och bland annat bott sju månader i Sydafrika. Intrycken från mina resor är en anledning till att jag blev intresserad av infektionssjukdomar redan innan läkarutbildningen, säger Katja Wyss, forskare vid institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet.

Vad handlar din avhandling om?
Vi har beskrivit den population av resenärer och migranter som diagnosticerats med malaria i Sverige, olika riskfaktorer för allvarlig malaria och långtidskonsekvenser efter en malariainfektion. Varje år diagnosticeras 100-300 fall här, och i takt med migration och förändrade resvanor har det antalet varierat kraftigt de senaste åren. Resultaten bygger på kliniska data från alla patienter som diagnosticerats med malaria i Sverige mellan 1995-2015. Vi har också länkat den informationen till andra register, bland dem Socialstyrelsens cancerregister.

Berätta om några resultat.
Vi har bland annat studerat det komplexa området immunitet. Bakgrunden är att ingen kan bli helt immun mot malaria, men människor i malariaendemiska länder bygger ofta upp en immunitet mot allvarlig malaria. Nu ser vi att personer som är uppvuxna i länder söder om Sahara och kommer till Sverige, förlorar gradvis sin immunitet mot allvarlig malaria, och efter cirka 15 år löper de samma risk som resenärer födda i Sverige.

  Vi har också tittat på underliggande sjukdomar som riskfaktor för allvarlig malaria. Här ser vi att personer med kroniska sjukdomar och framförallt riskfaktorer som ingår i metabola syndromet, som kraftig övervikt, det vill säga BMI över 30, och diabetes, löper en ökad risk för allvarlig malaria. Vi har också sett en ökad risk för allvarlig malaria hos resenärer över 60 år samt nyanlända migranter.
I en stor registerstudie har vi även undersökt risken för lymfom och cancer efter malaria. Det finns sedan tidigare studier som tyder på ett samband mellan malaria och en viss typ av lymfom hos barn i malariaendemiska områden i Afrika, men det har inte gjorts någon långtidsuppföljning av malariafall för att undersöka risk för andra lymfom och cancrar.

  Vi kunde visa att individer som är födda i Afrika söder om Sahara och diagnosticerats med malaria i Sverige har en ökad risk för att utveckla lymfoida tumörer i vuxen ålder, däremot sågs ingen ökad risk för annan cancer. Möjligen bidrar tidigare upprepade episoder av malaria, innan individen flyttat till Sverige, till det observerade sambandet, men fler studier krävs för att undersöka detta.

Vilken betydelse har malariavaccinet för nuläget?

  Det vaccin som finns på marknaden idag ger endast ett måttligt skydd. Dessutom avtar skyddseffekten ganska abrupt efter några år.

Hur kan dina forskningsresultat användas?

  Malaria är en sällsynt diagnos i Sverige och det är viktig att vårdpersonal tänker på malaria vid feber efter vistelser i tropiska områden eftersom patienten kan bli allvarligt sjuk och till och med avlida om diagnos och behandling fördröjs. Våra studier har visat att även personer som kommer från malariaområden och som många tror är immuna kan bli lika allvarligt sjuka som resenärer. Det är viktigt att även den här patientgruppen läggs in för vård, vilket inte sällan missas. – Det är extra viktigt att personer med underliggande sjukdomar tar malariaprofylax när de ska resa till malariaområden och vid handläggning av diagnostiserad malaria bör man beakta att denna patientgrupp kan ha en ökad risk för försämring. Sedan ser vi gärna att vissa grupper av nyanlända migranter från områden med hög risk för malaria erbjuds screening för malaria vid ankomsten till Sverige, som man gör med många andra infektionssjukdomar. I en pågående studie undersöker vi just nu hur vanligt bärarskap av malariaparasiter är bland nyanlända migranter.

Vad händer härnäst?
Nu planerar vi för vidare studier i ett malariaendemiskt land. Vi har ett samarbete under utveckling med Kamerun, där diabetes är allt vanligare. Läkare där misstänker att det också finns kopplingar med diabetes och svår malaria. Efter coronapandemin hoppas vi kunna göra studier på plats som jag handleder från Sverige. Förhoppningsvis kan resultaten leda till förebyggande åtgärder.

Källa: Karolinska Institutet

Doktorsavhandling
“Malaria in travellers and migrants: disease severity and long term effects,” Katja Wyss, Karolinska Institutet 2020, ISBN: 978-91-7831-925-1

Kort om malaria
Malaria sprids via myggor i Afrika, Asien samt Syd- och Mellanamerika. Varje år dör cirka 400 000 människor av malaria, majoriteten av dem är barn söder om Sahara. Under senare år finns det bättre diagnostik, mer effektiv behandling, och användningen av myggnät behandlade med insektsdödande medel har ökat, men man ser även resistensutveckling hos parasiten och myggan.
Malaria sprids via Anopheles-myggan, som även finns i Sverige. Sjukdomen orsakas av encelliga organismer, protozoer, som tillhör släktet Plasmodium. De vanligaste arter av Plasmodium som orsakar malaria hos människor är P. falciparum och P. vivax.
Feber, frossa, illamående, huvudvärk och muskelvärk är några vanliga symtom på malaria. Vid en infektion med P. falciparum, kan patienten även bli svårt sjuk och utveckla medvetslöshet och chock. Allvarlig malaria ses ibland även vid infektion med de övriga rterna, men P. falciparum är orsaken till så gott som alla dödsfall i malaria.
Ett par hundra personer per år får diagnosen malaria i Sverige, och de flesta har infekterats under resor i Afrika. Orsaken är som regel P. falciparum.
Diagnos ställs genom mikroskopiska fynd av malariaplasmodier i blod. Det finns även ett snabbtest på blod som kan användas som stöd i diagnostiken.