Bedömningen av frakturrisk blir mer träffsäker

I centrum står ett etablerat verktyg för att beräkna risken för benskörhetsrelaterade frakturer inom tio år – kallat FRAX. Verktyget används i stora delar av världen.

Den svenska modellen bygger dock fortfarande på data från 1990-talet, trots att både frakturförekomst och befolkningssammansättning har förändrats sedan dess.

I en ny studie har forskare vid Göteborgs universitet analyserat registerdata för hela Sveriges befolkning över 40 år under perioden 2005–2021.

Ny riskbild

– Vi ser att frakturincidensen i Sverige har minskat över tid. Det innebär att den modell som just nu används tenderar att överskatta risken. Skillnaderna i frakturrisk mellan personer födda i Norden och utanför Norden är dessutom så stora att det motiverar två olika riskmodeller, säger Mattias Lorentzon, professor i geriatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Samtidigt föreslår forskarna att dagens fasta behandlingsgräns – där behandling övervägs vid 20 procents risk – ersätts med åldersberoende nivåer.

– En fast gräns riskerar att missa yngre patienter med hög relativ risk för sin ålder, där fortsatt benförlust och behandlingsindikation ofta bara är en tidsfråga. Med åldersanpassade trösklar kan vi identifiera dessa tidigare och förebygga framtida frakturer, säger Kristian Axelsson, försteförfattare och forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Tidigare insatser kan förebygga frakturer

De nya gränserna för behandling varierar från cirka 4,5 procents risk för fraktur inom tio år vid 40 års ålder till drygt 21 procent från 70 år och uppåt.

Förändringen innebär att fler yngre kan bli aktuella för utredning och behandling – trots att den genomsnittliga risken i befolkningen har minskat.

De uppdaterade modellerna publiceras på FRAX officiella webbplats 1 juni 2026 och en uppdatering av Svenska Osteoporossällskapets nationella vårdprogram förväntas inom kort.

Studie: Revised Swedish FRAX models and the establishment of age-dependent intervention thresholds,  (Osteoporosis International)

Artikel: https://doi.org/10.1007/s00198-026-08000-x

Källa: Göteborgs universitet.