Även familjemedlemmar utan ärftlig mutation har ökad risk för melanom

I familjer med ärftlighet för mutationer som ökar risken för melanom har även nära släktingar som inte är bärare av mutationen ökad risk att insjukna i melanom. Det visar en studie i Genetics in Medicine av forskare vid Karolinska Institutet. Fenomenet, som kallas fenokopiering, kan bero på att det finns andra gemensamma gener eller miljöfaktorer som ökar risken för sjukdom.

Malignt melanom i huden är en av de snabbast ökande cancerformerna i västvärlden. De viktigaste riskfaktorerna är UV-exponering och ärftlighet för sjukdomen. Det är därför relativt vanligt att de som insjuknar har nära släktingar som också fått melanom. Medfödda mutationer i genen CDKN2A, en så kallad tumörsuppressorgen som förhindrar att tumörceller bildas i kroppen, är den starkaste kända riskfaktorn för ärftligt melanom och ökar även risken för andra cancerformer. Barn, syskon eller föräldrar till mutationsbärare har 50 procents risk att också ha mutationen, som kan identifieras med ett gentest.

Svenska och amerikanska familjer

I den aktuella studien ingick svenska och amerikanska familjer med ärftlighet för CDKN2A-mutationen. Forskarna undersökte särskilt om de familjemedlemmar som själva inte har ärvt mutationen ändå har ökad risk att drabbas av melanom eller annan cancer jämfört med normalbefolkningen.

I både de svenska och de amerikanska familjerna förekom melanom, men inte annan cancer, oftare hos dessa individer än hos den övriga befolkningen. Fenomenet när icke-bärare av en specifik mutation kopierar ”fenotypen” (observerbara egenskaper, i detta fall melanom) från sina mutationsbärande släktingar kallas inom genetiken för fenokopiering.

– Det som kan orsaka fenokopiering är att det finns andra riskmodifierande gener eller exponeringsmönster som ökar sannolikheten för att den specifika fenotypen ger sig till känna, säger Hildur Helgadottir, forskare vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och försteförfattare till studien.

Vissa pigmentvarianter ökar risken

Tidigare studier har visat att personer som har mutationen och samtidigt bär på särskilda pigmentvarianter har ytterligare ökad risk för melanom. Trots att CDKN2A-mutationen borde finnas hos alla folkslag har den närmast enbart identifierats hos familjer med europeiskt påbrå.

– Detta talar för att mörkhyade personer med denna mutation troligen inte drabbas av melanom lika ofta och därmed inte testas för den specifika mutationen. Förmodligen beror det på att de saknar de riskmodifierande pigmentvarianter som förhöjer melanomrisken, säger Hildur Helgadottir.

Bör informeras om riskerna

Forskarna tror att de särskilda pigmentvarianterna även bidrar till ökad risk för melanom hos de familjemedlemmar som inte bär på mutationen.

– Våra resultat visar att även de familjemedlemmar som testas negativt för CDKN2A-mutationen bör informeras om att de trots detta har ökad risk att drabbas och bör undvika att bränna sig i solen. De bör vara observanta på förändringar i den egna huden och vissa kan även behöva uppföljning hos hudläkarspecialist, säger Hildur Helgadottir.

tudien är gjord av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med forskare vid Lunds Universitet och National Institutes of Health (NIH) i USA. Forskningen finansierades bland annat av Cancerfonden, Radiumhemmets forskningsfonder och NIH. Författarna uppger inga potentiella intressekonflikter.

Källa: Karolinska Institutet 

Publikation

”Phenocopies in melanoma-prone families with germline CDKN2A mutations”
Hildur Helgadottir, Håkan Olsson, Margaret A. Tucker, Xiaohong R. Yang, Veronica Höiom, Alisa M. Goldstein
Genetics in Medicine, online 7 december 2017, doi: 10.1038/GIM.2017.216