Utomeuropéer har mer symtom på ätstörningar – men får inte lika ofta specialistbehandling

Personer i Sverige med utomeuropeisk härkomst har närmare tre gånger så mycket symtom på ätstörningar jämfört med svenskfödda personer. Men trots det har de betydligt sämre tillgång till specialistbehandling. Det visar ny forskning från Karolinska Institutet som publicerats i BJPsych Open.

Ätstörningar som anorexia och bulimi sågs tidigare som tillstånd som främst drabbar vita kvinnor från socioekonomiskt privilegierade familjer. Under 1980-talet beskrevs ätstörningar till och med som ett unikt västerländskt "kulturellt syndrom".

I dag är det väletablerat att denna stereotypa syn är felaktig och föråldrad; ätstörningar kan drabba människor från alla samhällsskikt, oavsett kön, etnicitet eller socioekonomisk bakgrund. Ur ett globalt perspektiv blir ätstörningar allt vanligare, inte minst i Öst- och Sydostasien.

Nu kan forskare vid Karolinska Institutet visa att problemen med ätstörningar är betydligt större för personer födda i utomeuropeiska länder än för personer födda i Sverige.

– Det finns en föreställning att ätstörningar framför allt drabbar vita personer, men dessa resultat visar en högre förekomst av symtom bland individer födda utomlands, särskilt från icke-europeiska länder, säger studiens försteförfattare Mattias Strand, postdoktor vid Centrum för psykiatriforskning vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. 

Studien baseras på folkhälsoenkäten Hälsa Stockholm som 2014 innehöll fyra frågor om ätstörningar och besvarades av drygt 47 000 personer. Analysen visar att personer födda i ett annat europeiskt land hade något mer symtom än svenskfödda, medan personer födda utanför Europa hade nästan tre gånger så mycket symtom på ätstörningar. Forskarna kan även visa att personer födda i Sverige, men med två utlandsfödda föräldrar har dubbelt så mycket symtom på ätstörning som personer med båda föräldrarna födda i Sverige.

Forskarna har även analyserat vilka som får specialistbehandling vid Stockholms centrum för ätstörningar med utgångspunkt ifrån var de bor. 

– Det visar sig att de fyra bostadsområden där det är högst sannolikhet att få specialistbehandling, har en ganska låg förekomst av ätstörning och även en låg andel med utländsk bakgrund, säger Mattias Strand. 

Lägre sannolikhet för specialistvård

Omvänt har boende i de fem områden med högst förekomst av ätstörningssymptom (Botkyrka, Skärholmen, Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta och Hässelby-Vällingby), lägst sannolikhet att få specialistbehandling.

– Det råder en stark obalans mellan förekomsten av ätstörningssymptom och tillgången till specialiserad vård. Det finns med andra ord ett avsevärt glapp mellan vilka som har problem med ätstörningar och vilka som får specialistbehandling och det är något som måste förändras, säger Mattias Strand. 

– Alltför länge har det funnits en missuppfattning om att ätstörningar främst drabbar en viss demografisk grupp. Våra resultat visar att så inte är fallet i Stockholm. Vi behöver bredda vår förståelse och se till att vårdresurserna är tillgängliga för alla individer, oavsett bakgrund. 

Forskningen fortsätter nu med intervjuer med patienter inom ätstörningsvården som har utländsk bakgrund för att identifiera eventuella hinder och barriärer till vården.

Folkhälsoenkäten Hälsa Stockholm skickas ut vart fjärde år till ett stort antal stockholmare. I enkäten 2014 fanns fyra frågor om symtom på ätstörningar. "Gör du så att du kräks för att du känner dig obehagligt mätt?", "Oroar du dig för att du har förlorat kontrollen över hur mycket du äter?", "Skulle du säga att mat dominerar ditt liv?", "Var skulle du placera dig själv på en skala från 1 till 8 där 1 betyder inga matrestriktioner (jag äter vad jag vill när jag vill) och 8 betyder fullständiga matrestriktioner (jag begränsar alltid mitt matintag och jag gör inga undantag)?"

Publikation

“Migration background, eating disorder symptoms and healthcare service utilisation: findings from the Stockholm Public Health Cohort” Mattias Strand, Sofie Bäärnhielm, Peeter Fredlund, Boel Brynedal, Elisabeth Welch, BJPsych Open, online 3 november 2023, doi: 10.1192/bjo.2023.599

Forskningen finansierades av Centrum för psykiatriforskning, Fonden för psykisk hälsa och Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse. Forskarna uppger att det inte finns några intressekonflikter. 

Källa: Karolinska Institutet.