den 23 februari 2018
Terapeutisk fasta – ett sätt att förlänga livet?
Människans gener är nästan exakt desamma som för 40 000 år sedan. Mest sannolikt har vår ämnesomsättning inte heller ändrats sig särskilt mycket sedan vi levde som jägare/fiskare och samlade frukter, rötter och nötter i Afrikas urskogar. För att kunna överleva utvecklade vi förmågan att i perioder vara utan mat och i perioder med god tillgång lagra maten i form av fett. Det möjliggjorde vår överlevnad som mänskligt släkte - att Du och jag finns till idag.
Sedan flera tusen år har våra religioner framhållit och praktiserat fasta, som välgörande för kropp och själ. Mohammedanerna har sin fastemånad Ramadan, under vilken man inte äter under dygnets ljusa timmar. Katolikerna har sin period utan kött (karneval) som inleds trettondagen och varar till fet-tisdagen och de buddistiska munkarna lever med 24 timmars fasta för att skärpa sitt sinne.
Vår metabolism är anpassad för kortare eller längre perioder utan mat. Vi behöver inte äta tre huvudmål och 2-3 mellanmål per dag, vilket många av oss gör. Västvärldens matproduktion har de senaste 50 åren försett människor med en outsinlig tillgång på mat, vilket resulterat i en ständigt ökad sjuklighet i fetma, diabetes, cancer, hjärtkärlsjukdom och inflammatoriska sjukdomar.
Hur har vi i vårt moderna, högteknologiska samhälle låtit dessa trender utvecklas och vara till synes omöjliga att bryta? Har vi glömt all visdom som utvecklats under årtusenden? Hur kan forskaren Ancel Keys idéer från 1960-talet fortfarande vara vårt rättesnöre, när det gäller nutrition? Han påstod att fet och kolesterolrik mat var orsak till hjärtinfarkt och denna dogm har levt kvar. (2) Dessa feta livsmedel skulle ersättas med stärkelse och socker. Vi vet att kolhydratrik mat ökar insulinnivåerna, men tänker inte på insulinets konsekvenser på vår metabolism.