den 10 oktober 2017
Statiner och biverkningar – en uppdatering om myopatiförekomst
Att det finns en ökad risk för att utveckla diabetes under statinbehandling anses numera väl dokumenterat, och varningstext för detta finns i alla katalogtexter. Man räknar med ett fall per 255 patienter behandlade i 4 år, med större risk för potenta statiner.
I en färsk översikt har Moßhammer et al (1) gjort ett försök att systematisera begreppet myopati, som förknippas med statinbehandling. Man fann att det kunde beteckna muskelsmärta, ömhet, kramper tyngdkänsla, stelhet, svaghet, men att ingen consensus förelåg. Ett försök till renodling av termerna gav fyra kategorier:
Myopati = all slags muskelbesvär
Myalgi = muskelsmärta och/eller svaghet utan kreatinkinasförhöjning.
Myosit = som myalgi men med kreatinkinashöjning
Rhabdomyolys = muskelsymptom med kraftig kreatinkinashöjning, typiskt >10 ggr normalnivå, och oftast förenat med andra fynd såsom förhöjt serumkreatinin, myogobinuri, histopatologiska muskelfynd och förskjutningar i serumelektrolyterna.
Dessutom listades förhöjt kreatinkinas utan symptom som en biverkning.
Hur ofta förekommer dessa symptom vid statinbehandling? Av rhabdomyolys rapporterades 3339 fall till FDA mellan 1990 och 2002. Cerivastatin (sedan länge indraget) var >10 ggr oftare associerat med rhabdomyolys. Även fibrater, såsom gemfibrozil, visade en förhöjd associering. Under perioden 1987 – 90 rapporterades dödsfall i rhabdomyolys till 1,5 procent per 10000 recept.
Enligt en annan färsk översikt om icke-kardiovaskulära effekter av statiner av Desai et al (2) är rhabdomyolys huvudsakligen förknippat med högdos simvastatin (80 mg dagl.), vilket FDA har utfärdat varning för. I samma artikel kommer man till slutsatsen att myosit säkert kan förknippas med statinbehandling, däremot inte myalgi. Med andra ord, statinframkallade muskelsmärtor går oftast med kreatinkinasökning, och är dosberoende.
Myalgi rapporterades i olika studier förekomma från 1,5 till 7 procent i studier utan placebokontroller; i en sådan studie var förekomsten 6 procent i bägge grupperna (1).