Riskgränsvärden för njursjukdom bekräftas genom mer exakta mätningar

Kronisk njursjukdom (CKD) drabbar cirka 10–14 procent av den vuxna befolkningen globalt. Eftersom direkt mätning av njurfunktionen, det vill säga mätt glomerulär filtreringshastighet (mGFR), sällan är tillgänglig, förlitar sig läkare på blodprover för att uppskatta den som uppskattad glomerulär filtreringshastighet (eGFR).

Nuvarande diagnostiska tröskelvärden och stadieindelning baseras på samband mellan eGFR och negativa utfall. Serumkreatinin och cystatin C påverkas dock av andra faktorer än njurfunktionen (såsom muskelmassa, inflammation och fetma), vilket väcker frågor om huruvida dessa tröskelvärden återspeglar den risk som kan hänföras till nedsatt njurfunktion i sig. Syftet med den nya studien var därför att undersöka om det etablerade diagnostiska ramverket för CKD motsvarar en verklig riskökning när njurfunktionen mäts direkt.

Undersökte hur effektiva njurarna var

Studien omfattar 6 174 vuxna i Stockholm som mellan 2011 och 2021 genomgick mGFR-bestämning med hjälp av iohexolclearance-test, där ett kontrastmedel injiceras och spåras över tid för att mäta hur effektivt njurarna filtrerar blodet. Deltagarna följdes sedan i nästan sex år för att bedöma risken för bland annat död, njursvikt, hjärtsvikt, akut njurskada och hjärt-kärlsjukdom.

Forskarna fann att lägre mGFR var förknippat med en högre risk för alla utfall. Till exempel var ett mGFR på 60 ml/min/1,73 m², ett tröskelvärde som diagnostiserar måttlig till svår CKD, förknippat med en 21 procent högre risk för död och en nästan tre gånger högre risk för njursvikt jämfört med 90 ml/min/1,73 m².

– Genom att bekräfta att det kliniska ramverket för CKD-vård verkligen identifierar patienter med högre risk för negativa utfall hoppas vi att kliniker återigen lägger större vikt vid screening, diagnostik och behandling av denna sjukdom, säger Juan-Jesus Carrero, professor vid institutionen för medicinsk epidemiolog och biostatistik, Karolinska Institutet, och studiens korresponderande författare.

Forskarna jämförde också mGFR med eGFR-ekvationer som används i den rutinmässiga kliniska verksamheten. Den mest exakta riskbedömningen för dödlighet uppnåddes när eGFR beräknades med hjälp av både kreatinin och cystatin C.

– Att använda båda blodproverna ger alltså en mer tillförlitlig bild av patientens risk än om man använder enbart det ena testet, vilket talar för att de bör användas tillsammans vid kliniska beslut, säger Juan-Jesus Carrero.

Se studien för information om forskningsfinansiärer och eventuella intressekonflikter.

Publikation: Edouard L. Fu, Antoine Créon, Morgan E. Grams, Josef Coresh, Arvid Sjölander, Anne-Laure Faucon, Michelle M. Estrella, Friedo W. Dekker, Michael G. Shlipak, Lesley A. Inker, Andrew S. Levey, Juan-Jesus Carrero, JAMA, online 4 juni 2026, doi: 10.1001/jama.2026.9639.

Artikel: ”Measured and estimated glomerular filtration rates and risk of adverse health outcomes”,

Källa: Karolinska Institutet.