den 25 oktober 2017
Nya Zeeländskt antiinflammatoriskt musselextrakt
Det finns flera naturliga vetenskapligt dokumenterade alternativ som kan ge viss lindring vid kronisk inflammation och bland annat vid artros som alltid är förknippat med inflammationsprocesser runt de drabbade ledstrukturerna. Framträdande exempel utgörs av de traditionella medicinalväxterna harpago (djävulsklo), nypon och ingefära. Ett annat intressant animaliskt alternativ utgörs av Nya Zeeländsk grönläppad musseloljeextrakt och även extrakt av hela musslan (se nedan).
Svåra typer av inflammatoriska ledbesvär, inte sällan av autoimmun reumatisk typ, drabbar många av oss någon gång under livet. Ett viktigt relativt vanligt exempel på allvarlig autoimmun reumatisk sjukdom, som vi ännu inte kan bota, är reumatoid artrit (RA). En sjukdom i dagligt tal oftast kallas ledgångsreumatism. Behandlingen utgörs främst av läkare ordinerade och föreskrivna sjukdomsdämpande läkemedel. Sedan länge använda läkemedel utgörs av kortison och olika syntetiska NSAID-preparat (Non-Steroidal-Antiinflammatory-Drugs) samt låga doser cytostatika (cellgift) i form av methotrexat, som kan dämpa vid autoimmunitet ”snedtända” immunförsvar som uppfattar kroppsegenvävnad som ”inkräktare”. Även om nämnda traditionella läkemedel ofta har tydliga sjukdomsdämpande effekter, så finns det alltid hög risk för mer eller mindre allvarliga biverkningar. Utöver läkemedel så används sjukgymnastik och olika hjälpmedel som underlättar vardagen samt vid långt gångna svåra ledförändringar även kirurgi för att korrigera eller ersätta leder.
Vid behandling av RA, så har det under detta sekel tillkommit en växande användning av andra senare typer av läkemedel. Dessa utgörs i första hand av så kallade COX-2 hämmare och TNF-alpha hämmare. Specifika COX-2 hämmare verkar genom att blockera en ”enzymbana” som reglerar bildningen av inflammationsframkallande hormonliknande ämnen. Användningen av specifika COX-2 hämmare blev dock inte den framgång som väntats, då det i flera fall ledde till mycket allvarliga biverkningar, som slutligen resulterade i att tongivande läkemedel togs bort från marknaden. TNF-alpha hämmare (exempelvis Enbrel och Remicade) har däremot fungerat bättre och gett många RA-patienter betydande sjukdomslindring. Denna typ av läkemedel blockerar frisättningen av just TNF-alpha eller tumörnekrotisk faktor, som utgör en proinflammatorisk cytokin, som i sin tur stimulerar frisättning och bildning av en rad andra inflammationsframkallande ämnen. En osäkerhet är dock att man fortfarande vet för lite om TNF-alpha hämmares effekter på lång sikt. TNF-alpha hämmare är dessutom extremt dyra och ges enbart till svårt drabbade reumatiker och som inte erhåller tillräcklig sjukdomslindring med annan behandling.
Annonser
