Första genomgången av biologiska läkemedel vid ögonsjukdomen uveit

Uveit är en välkänd komplikation vid axial spondylartrit (AxSpa). Det handlar om en inflammation i ögats druvhinna, ofta med smärta, ljuskänslighet och synpåverkan som följd. Många patienter får återkommande ögonskov under sjukdomens förlopp, något som kan kräva upprepad behandling. Trots detta har det saknats en samlad jämförelse av hur olika biologiska läkemedel riskerar att både njuta av och återkommande uveit.

En ny studie i Frontiers in immunology, ger nu för första gången en systematisk översikt över effekten av nio biologiska behandlingar vid AxSpa-relaterad uveit.

Analysen omfattar drygt 11 500 patienter från 18 studier och inkluderar TNF-hämmare, IL-17-hämmare och JAK-hämmare. Resultaten visar tydligt att behandlingseffekten varierar mellan läkemedlen.

Uveit är en av de vanligare följdsjukdomarna vid AxSpa och kan förekomma redan tidigt i sjukdomsförloppet. Patienter som haft uveit tidigare löper större risk för nya skov – något som gör behandlingsvalet särskilt viktigt i denna grupp.

Skillnader mellan läkemedlen

I resultatet från den nya studien framträder tydliga skillnader, framför allt när det gäller att förebygga återkommande uveit. IL-17-hämmaren bimekizumab placerade sig högst i rankingen och hade lägre risk för återinsjuknande än övriga IL-17-läkemedel. I jämförelsen med secukinumab sågs dessutom en statistisk säkerställd skillnad till bimekizumabs fördel. I den sammanvägda analysen, där både ny och återkommande uveit ingick, återfanns bimekizumab tillsammans med adalimumab och golimumab bland de mest effektiva alternativen.

Vid nydebuterad uveit rankades istället JAK-hämmaren upadacitinib högst, medan bimekizumab placerade sig som det starkaste alternativet bland IL-17-hämmarna. Samtidigt presterade secukinumab och ixekizumab i vissa analysatorer sämre än placebo.

Bimekizumab skiljer sig från övriga IL-17-hämmare genom sin dubbelblockering av både cytokin IL-17A och IL-17F. IL-17F har en självständig roll i den inflammatoriska processen och kan fortsätta driva sjukdom även när IL-17A blockeras. Den bredare cytokinhämningen kan därmed vara en möjlig förklaring till de tydliga effekterna vid uveit.

Svenska reumatologen kommenterar

För att sätta resultat i ett svenskt kliniskt perspektiv har Medicinsk Access talat med Lennart Jacobsson, läkare och professor emeritus i reumatologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han betonar att uveit är en viktig men begränsad del av AxSpa-populationen.

– Detta är en subgrupp inom inflammatoriska ryggsjukdomar, eftersom under tio procent av patienterna inte har diagnostiserats tidigt. Historiskt har dock så många som 35 procent haft uveit under ett mångårigt sjukdomsförlopp. Resultaten är intressanta, men jag tror inte att de kommer att förändra riktlinjerna särskilt mycket.

När studiens jämförelser inom IL-17-gruppen kommer på tal är Lennart Jacobsson tydligt med att siffrorna behöver ses i ljuset av studiedesignen.

– Man ska vara försiktig med att dra för stora slutsatser av indirekta jämförelser. Jag är skeptisk till att secukinumab och ixekizumab skulle vara sämre än placebo i verkligheten. Samtidigt ser han att det finns en möjlig biologisk förklaring till bimekizumabs starkare resultat.

– Därmed inte sagt att bimekizumab inte kan ha en bättre effekt. Det finns teoretiska skäl att tro det, eftersom bimekizumab har en bredare ”anslagsyta” mot inflammationsprocessen, det blockerar både IL-17A och IL-17F, till skillnad från de andra IL-17-hämmarna. Den här studien talar också för det.

När frågan gäller vilken typ av bevis som krävs för att definitivt göra skillnaderna mellan behandlingarna tror han på direkta jämförelser.

– Vad som behövs är kliniska provningar som på ett randomiserat sätt att jämföra med de aktuella förberedelserna. Först då undvikar man tids skillnader i populationer och perioder, som man inte kan justera för fullt ut i direkta analyser.

Artikel: Frontiers in Immunology 

MATILDA LANN  Medicinjournalist.